Är världen så förändrad?

Jag läste om idoljuryn och hur de uttrycker sig. Grovt och onyanserat.


Anledningen till att jag inte har varit här på ett tag, är att jag just nu har tre eller fyra jobb. Fast nu fick jag en fundering för ett tag sedan. Jag har en chef som är i de trettio på ett av dem, visseligen norrman, men ändå. Kommunikationen sker ändå på engelska, nästan uteslutande.
Jag fick till min stora förvåning en dag en besk kommentar att jag var ohövlig i mina mail. Jag lindade inte in mitt språk tillräckligt och var alldeles för kort och konsis.

När jag började kommunicera med omvärlden som offertingenjör någon gång på sjuttiotalet, så fick jag kommentarer av sekreteraren som stansade telex, att jag skrev för omständigt. Kort och konsist ska det vara, sade den (som jag tyckte) gamla damen. I synnerhet i det vardagliga funktionella arbetet. Och så blev det. "Dear" och "yours sincerely" och "would like to" blev till "Please inform a.s.a.p". och "kind regards". Kortfattat och neutralt kunde det vara, därför man hade lärt känna varandra genom möten och per telefon.
Enda gången man började linda in språket med en massa foermella artiga fraser och negationer, var när man på ett artigt sätt skulle få personen i andra änden att förstå att man var missnöjd. Det var genom att få den andre att läsa mellan raderna, mer eller mindre, som man gjorde sin kritik.

Jag börjar då undra - klarar inte sjuttiotalister att läsa mellan raderna? Kan de vara så förstörda av alla Emoiconer, så att de tar all kort kommunikation som ohövlig om den inte är övertydligt inlindad i omskrivningar och artigheter? Omvända världen, liksom. Kan någon ge mig ett svar? - jag börjar nog bli gammal... Bäst att lägga till ett :-(, så alla förstår.

Glöm inte FRA!!!

Han är inte helt borta i vad han skriver och kämpar för, den där Falkvinge...

Vi lever i en föränderlig värld, det är alldeles säkert. Det som var otänkbart igår blir tänkbart idag och det som var tänkbart igår blir otänkbart idag. Attityder och åsikter förändras hela tiden.

Hört på radion för ett par år sedan: Det var ett program om häxprocesserna och hur man av vidskeplighet kunde bränna människor på bål. Egentligen var det bara ovanligt starka kvinnor, sådana som blir politiker och företagsledare idag. Ruggiga saker, men det är ju tre hundra år sedan, eller hur? Eller elva generationer sedan. Historikern på radio gav mig en ny vinkling av tidsaspekten - Elva generationer är ju inte så långt tillbaka om man betänker att varje generation är i kontakt med minst fem, ibland upp till sju. Minst fem är ju far och morföräldrar, föräldrar, sin egen generation, sina barn och sina barnbarn. Det är ju inte så länge sedan sett ur det perspektivet.

Slaveriets avskaffande i Amerika är bara sedan 1865. Min farfar föddes 1889. Alltså min farfars far kunde ha upplevt det om han bott i USA, men mina emigrerande släktingar kunde ha upplevt det.

Fler attitydförändringar - allmän rösträtt infördes faktiskt inte förrän 1945 i Sverige då medborgare i fattigvården också fick rösträtt. Kvinnor fick rösträtt 1921, samma år som min far föddes.

Tvångssterilisering utfördes i Sverige mellan 1934 0ch 1975.Eftersträvade syften var bland annat rashygien, folkhälsoskäl och kontroll av asociala. Tvångssterilisering sågs som en del av en samhällspreventiv verksamhet mot exempelvis brott och degeneration av "folkstammen". 1974 gifte jag mig och skaffade barn 1985...

Men utvecklingen har också haft bakslag. Förintelsen som drabbade sex miljoner judar inleddes på trettiotalet, tog slut så sent som 1945. Bara nio år innan min egen födelse utrotade man människor för deras ursprung och tro. Vi kommer ihåg militärjuntan 1967-1974 i vårt sommarparadis Grekland och Chile 1973-1990.

Demokrati är skört - det kan fort ändras. Även attityder och åsikter kan ändras eller medvetet förändras.

Skulle Guantanamo varit möjligt INNAN nine-eleven???

Ett sms är i genomsnitt 5Kb stort, en bild i mindre format 30Kb, en ljudfil med musik eller tal i fyra minuter är runt 4Mb. Ett A4-dokument, ett kontutdrag är runt 25Kb...

De nya stora hårddiskarna är på 2 Terabyte (2 000 000 000 000 byte), dvs det går att lagra 400 miljoner sms på en enda hårddisk! Hur brukar ni göra när ni byter upp er i hårddiskkapacitet? Förmodligen gör ni som jag. Ni för över innehållet på den gamla disken till den långt mycket större och kan spara för evigt allt eftersom utrymmet ökar. Så gör väl också FRA och andra myndigheter skulle jag tro.

Och utvecklingen av minnen fortsätter. Information om sms,telefonsamtal, mejl, fakturor,betalningar och kontoutdrag kan lagras av myndigheter som aldrig förr. Allt för att skydda vårt samhälle, eller hur? Samhället är väl statiskt, vänligt och demokratiskt, eller hur?

Anta att en yttre eller inre fiende till samhället kommer till makten. Det kan vi aldrig veta.Eller att en otänkbar absurd attityd sprider sig som hotar din existens. Tänk den absurda tanken att alla som haft en Volvo V40 av 2010 års modell, nätdejtar, gått studiecirkel i ryska och gärna dricker en starköl på jazzklubben Stampen är samhällets fiender och skall spärras in i läger.

Hur vet man det då, år 2020? Ja, förmodligen går det väl att hitta i Trafikverkets batabas, men det går nog att hitta betalning av reservdelar med kontokort, sms till verkstad eller familjen, gamla skatteunderlag, meil till verkstaden, biljetter till någon färja etc. En stor stöl står på kvittoremsan på krogen, inlagd i "svarta lådan" och kopplat till ditt kontokort, skickat via internet. Eftersom du har en sida på dejtingsajten så går det att spåra vem du har umgåtts med och vilka du sms:ar. De blir också misstänkta samhällsomstörtare. Betyget i ryska mejlade du som bifogat dokument en gång till en jobbansökan.

Röntgenplåtar på din misstänkta tumör skickat mellan vårdinrättningarna och recepten till apoteket på depressionsmedicinen följde med på köpet, med det gör ju inget.

Allt hittas lika lätt som när jag kompletterade med Google, årtalen som jag inte kom ihåg för detta inlägg. Kanske kommer det här inlägget anses som samhällsomstörtande en gång...

Allt serverat på fat med Telekom och FRA-lagen som det nu har tystnat runt...

blankettstrul

Det här med A-kassa och Försäkringskassa... Det måste ju vara det mest kontraproduktiva, servicefrånvända som finns. JaG KLARAR INTE DEN KULTUREN - JAG MÅR DIREKT ILLA. I min lilla värld utför man sina uppgifter, både privat och i sitt arbete, för att hjälpa och serva andra människor så gott man kan. Man försöker att göra saker och ting så smidigt som möjligt

Om det nu saknas en rad i en blankett - kan man då inte RINGA utfärdaren och få upplysningen. Om det nu är ett arbetsgivarintyg så är det väl bara att kontakta arbetsgivaren, istället för att gå omvägen via mig? De får ju då en ytterligare bekräftelse på att BDK inte luras - eller hur? Alla är ju ute för att luras - eller hur? Det kunde man läsa i AB hur många miljoner som FK blir lusade på. Min reflektion är hur många miljoner som FK lurar medborgarna på... Samtidigt ska A-kassan bestämma vlken nivå aktivitetsstödet ska ha...

DJÄVLA PUCKON

Utförsäljning - REA!

borg sa att man skulle sälja sina delar i Telia och sen något mer. Man har ju sålt ut Apoteket och vill sälja universitetssjukhusen... Kan man inte sälja försvaret också - säkert skulle någon bananrepublik vara intresserad. Eller polisen...fast, dom brukar ju inte hitta premiärministermördare, det måste nog bli billigt då.

Eller riksdagen med regering. Får se nu - hur skulle annonsen se ut....? Målgrupp: mindre land - typ Sierra Leone eller Haiti kanske. Måste då säljas i befintligt skick så medborgarna inte kan ångra sig...

Regering och riksdag säljes billigt vid snabb affär
Dyrt i drift. Kan även användas som kyrkogård eller mentalsjukhus, eller annan institution med låg verksamhet. Lämpligt för mindre land utan krav på demokrati och engagerade verklighetsnära politiker.

Säljes i befintligt skick.

Fast det är nog ingen som går på det...

SJ, SJ, gamle vän...

Jag har åkt en del tåg på sistone. Mest beroende på att jag skulle hämta en bil. Jag har svårt att köra två bilar samtidigt, men jag ska jobba mer på att lära mig det, efter det här. Bilen var inte klar när jag hämtade den i onsdags - alltså åkte jag tåg tillbaka hem.
Det var sisådär en 28 grader ute och i vagnen saknades ventilationen fullständigt. Inga fönster att öppna och vagnen var mer än full med passagerare. Så var det i TRE TIMMAR. Svettigt, instängt och tröttande.
Igår fredag, skulle jag åka för ett nytt försök att hämta en bil. Signalfel sa dom... 40km/tim och en halvtimme sen till ett anslutande tåg. Färd med buss till nästa tåganslutning som också missades - väntan i en och en halv timme på nästa.

Åkte sedan vidare och var alldeles strax framme - ett par hundra meter från slutdestinatinen kolapsade loket och vi blev stående på spåret utan ventilation och möjlighet att gå sista biten. Ytterligare en halvtimme sen efter en omstart av loket.

Total försening två och en halv timme. Åka tåg är inte längre en resa - det har blivit en expedition. Ola Skinnarmo skulle möjligen uppskattat strapatserna men inte jag. Dessutom väntade två personer på mig för att få åka hen med flyg till andra länder.

Lite ekonomi har jag väl lärt mig. En av reglerna är väl att om man nu upplever att underhåll och bristen på tillförlitlighet börjar bli dyrare än räntor och amorteringar för nyanskaffning - då byter man. Det gör man väl även i hushållet om bilen börjar bli för gammal, eller hur? Dessutom för större system finns det formler och kurvor som ger en ganska god precision när det gäller förväntad livslängd. De kallas för "badkarskurvor" efter sin form och används allmänt för att beräkna ett systems livslängd. Användbart för att lägga systemens kostnader för materielen på kundernas priser.

Det här måste Banverket och SJ ha missat någonstans, det är lätt att uppleva att bristerna har blivit så stora att dess kostnader har passerat kostnaderna för nyanskaffning - det verkar bara klantigt och amatörmässigt alltihop. Sen ska man försöka konkurrera med vägtrafiken, hur det nu ska gå till.

Jag kunde inte motstå att haka på...

AB krönikör har ångest över att åldras - vem har inte det. Men det börjar redan efter femtio... Martin Ezpeleta har panik för att åldras ovärdigt



Min kommentar försvann på fem minuter - klarar inte AB ironi? Om detta anses för starkt - vad är då inte verkligheten? Dessutom stod min ålder under signaturen - kanske dom inte läser så långt, eller?

"Ja, fy för alla gamla äckliga människor över femtio. Sinnesslöa, orena, parasiterande lågt stående åldringar. Dom klarar ju inte ens att jobba - möjligen något enkelt arbete som att städa diken eller så. Alla jobb som kräver någon form av kompetens bör ju ges till de som är unga, smarta och vackra.Jag tycker man ska inrätta koncentrationsläger för alla över femtio och se till att dom får enkla eller farliga arbetsuppgifter. Vi kan öppna billiga urangruvor utan skydd - åldringarna ska ju ändå dö snart och är annars värdelösa. Undantag ska kunna ges till dom som har bevarat sin ungdomliga skönhet, typ Anna Anka."

Långt bort från stan...

Här är en bild på nytillskottet i vår nyhuggna hagmark. Kalven är bara en halvtimme gammal. En annan sak:
Det pratas om att köttproduktion är dåligt utnyttjande av jordens jordbruksareal - berätta vad man annars skulle göra bland sten, ris, ogräs och stubbar än djur som håller sly borta och öppnar landskapet?

Moment of Surrender

Håller på att sluta röka, igen....





Nåja, fullt så illa som texten är det nog inte. Men det är förbaskat bra musik och jag är svag för bra gitarriff.

Sun, wind and dioxines

Som jag alltid har misstänkt...






Fast, jag ska nog vara försiktig med solen ett tag till.

Jag tror jag ska bli kriminell...

Jag har levt ett ganska bra liv fram till nyligen. Jag har haft en bra lön och rest runt världen och sett mig omkring, både privat och i tjänsten. Jag har mött aktning och respekt under många år. Jag har uppfostrat två fina barn som står på egna ben. Jag har sett mig som och fått bekräftad av andra att jag faktiskt är ganska smart och bildad.
Jag håller på att starta något nytt, jag vet inte hur det kommer att gå och skall förnedras ett tag av myndigheterna för att kunna lyfta startaeget- bidraget.
Annars är jag arbetslös 56-åring som enligt arbetsmarknaden, är gammal och inte duger någonting till, längre. Är förbrukad och helt talanglös när man är över de femtio, har jag förstått.

Men jag tänkte idag:
Eftersom jag har en viss begåvning när det gäller att övertyga och troligtvis fortfarande har några mindre dementa hjärnceller (trots rekryterarnas idéer), så skulle jag väl kunna bli bedragare. Inte privatpersoner - men staten skulle jag väl ändå kunna blåsa på något sätt så att det inte drabbar någon enskild individ. Antag då att jag lyckas hålla på ett tag tills jag blir 65 år, skrapa ihop några miljoner och leva på någon varm ö söderut.
Sen kan man avslöja sig när man börjar bli krasslig - jag menar om man ändå inte kan röra sig och ingen har tid att ta ut mig i friska luften - vad spelar det då för roll om det är lås på dörren eller ej? Det låsta rummet har nog bättre mat, dessutom. Där är det nog inga äckliga plastlådor som åkt lastbil i tio timmar.

Min sambo jobbar inom åldringsvården och hon får ångest när hon tänker på att även hon blir gammal.

Så, egentligen vad spelar det för roll. Jag har ju ändå antagligen blivit blåst av staten på mina pensionspengar. Så vad har jag att förlora OM jag valde den BREDA vägen???

Om biobränslen...

Har följt Robert Collins blog om biobränslen.


Jag är övertygad om att om några år så kommer bilar och andra energiförbrukare vara märkta med ett Solenergi-index. Det interessanta är hur energin skapas och sen för brukas. Ett sådant index skulle då för etanoldriva bilar se ut enligt följande:

ren solenergi= 1,0
Gödsling m fossil -0,x
Skörd och hantering med fossil -0,x
Förluster vid jäsning -0,x
Nyttiga biprodukter +0,x
Transporter m fossil -0,x

Verkningsgrad
energi i drivmedel/
energi till drivhjul - 0,x
------------------------------------
= Solenergi-Index 0,x
som visar hur solenergin tas om hand och hur mycket fossil energi som förbrukas. Dessutom tar man hänsyn till motorns verkningsgrad, eftersom den är betydelsefull för undanträngd odlingsareal till matproduktion. Är det 25% verkningsgrad från drivmedel till energin i drivhjul, så går tre gånger så mycket areal åt i rena förluster

Jag tror vi behöver kontinuitet i samhället.

Så här i tider av kronprinsessbröllop satt jag och funderade. Vad är det som gör människor trygga i världen? Är det tron på att vi har en säkrad framtid, där det finns förutsättningar för en dräglig tillvaro? Där vissa givna grundstenar står fast och inte rubbas så långt det är överskådligt?

Jag tror det.

Jag satt och funderade - vad är det som gör bröllopet så intressant egentligen, förutom att det är två kända människor. Principiellt är jag inte rojalist, men jag är inte heller förespråkare för kärnkraft, rent principiellt. Men praktiskt, är det just nu de bästa alternativen. De finns där och borgar för kontinuitet.

Bröllopet är inte intressant, rent ideologiskt. Men det andas stabilitet och kontinuitet i en värld som på många sätt allt fortare förändras, följt av människors omställningar. Visst, det är ett föråldrat sätt att se på människor, men vi har löst det på ett mycket praktiskt sätt. Den formella makten ligger på en demokratisk församling. Men ändå är kungahuset en symbol för staten och och kontinuiteten sedan 1523. Om inget drastiskt händer, så år 2023 har staten Sverige existerat oavbrutet i 500 år och i fred under 216 år. Staten Sverige har funnits oavbrutet i tjugo generationer och sista stora kriget var 1809.

Sedan om det händer något oförutsett, så tror jag att jag lärde mig att den ersättande maktordningen ser ut så här:
Slås statsministern ut, så går vise statsministern in. Skulle vise statsministern ta över och slås ut, så tar talmannan rodret. Skulle talmannen också slås ut, då först är det det kungliga statsöverhuvudet som kan ta över - och då är vi nog mogna för att ta hjälp av en 500årig kontinuitet, tänker jag. Då kommer vi med tacksamhet hälsa ett välkänt ansikte av en symbolisk maktperson, trots republikanska principer...

Har ni hört om något annat land som helt plötsligt fått för sig att -"Nää, nu måste vi få republik" och sen genomfört det? Icke - det har alltid föregåtts av krig eller revolution. Men vi ska alltid börja röra i något som fungerar - "det skulle ju eventuellt kunna bli lite bättre". Det är som när vi rev Stockholms City -"Det kan ju bli lite bättre". Men de städer vi jämförde Stockholm med var jämnade med marken. "Turistkommentarer som "Men Stockholm var väl aldrig bombat?" förekommer när de jämför våra gamla vackra byggnader med glas- och betongmonstren.
Det är väl ganska lätt för envar att se hur kungahuset har anpassat sig och förenat sig med oss i demokratiska grundtankar.

Det vi värderar mest är nog:
Fred, frihet, jämlikhet, mat, värme, framtidstro. Där ingår yttrandefrihet, rörelsefrihet, energiförsörjning, STABILA pensionsystem, JÄMLIKA skolor och JÄMLIK sjukvård för alla och ett kontinuerligt samhälle.

Jag är less på bröllop och fotboll!

Alltså - det är bara bröllop, kungligheter och fotboll på TV. Skiter fullständigt i vem som ska lämna över vem till vem i Storkyrkan och hur det går för några länder man knappt hört talas om i fotboll. Nu har inte vi i vårt hus så mycket tid över för TV, men vill väl kunna se något intressant när vi väl satt oss i soffan. Men det finns en lösning utan att skaffa sig någon parabol eller box. SVT play, TV4play eller URPlay! Mycket av det man missat tidigare kan man se istället för gräs- och brilliant-orgien. Lysande - det är bara att koppla datorn till platt-teven!

Våra bästa vänner, hundarna...

Nu låter det som jag är människofrånvänd, men det är inte så. Det har inget med de tidigare inläggen att göra. Jag bara förundras över mina vovvar. Jag såg ett program om hundar och hur de läser av människor. De kan också bevisligen dra logiska slutsatser med uteslutningsmetoden.

Men de har av naturen, kroppsspråket som främsta språk. De ser signaler som att du reser dig i soffan för att gå ut, de ser om vi ska göra något speciellt. De vet om du är ledsen, trött eller glad. De ser om du har ont någonstans. Någon hade räknat ut att dennes hund förstod 165 ord!

Jag ska ta ett exempel:
När jag jobbade nätter i stan och ville hem efteråt, satte jag mig direkt på tåget. Hade inte sovit på 24 timmar, förutom en blund i tågsalongen. Jag kom alltid hem trött och eländig. Hundarna var inte som vanligt, hoppande och skuttande. De höll sig lite lugna på sin kant och hälsade försiktigt innan jag gick och lade mig för att sova. Vad nu då? - känner de inte igen mig, tänkte jag första gången. När jag sen vaknade, var det som vanligt igen. Full fart med hoppande och skuttande glada vovvar över hela mig. DE VISSTE ALLTID ATT HUSSE VAR DÖDSTRÖTT, NÄR HAN KOM!

Så, för er som har hundar: När den lilla älsklingen ligger slött med hakan i köksgolvet och följer er med ögonen när ni pysslar, tro inte att det är overksamt mellan de håriga öronen. Vovven betraktar, luktar, läser er och analyserar. Slutsatsen av programmet var att vovvarna betraktar oss mer än vad vi betraktar dem. Vi kanske har något att lära oss av dem när det gäller att läsa kroppspråk?

Lärde mig mer av programmet:
När hundar möter andra hundar eller andra människor och vill visa vänskap, viftar de med svansen från mitten till vänster. När hunden viftar tillgivet till husse och matte, viftar de från mitten till höger - kolla får ni se:-)

Svanbergs muntorrhet och puls.

Svanberg fick kritik för sitt uttalande om "small people". Fast på det hela taget tror jag att han klarade räfst- och rättartinget ganska bra - stark trea på den gamla betygskalan han och jag växte upp med. Det var nog en traumatisk upplevelse att stå inför världens mäktigaste man med bakomvarande nation och förklara sig och BP's misstag. Skulle tro att han annars klarar engelskan bra i ett konferensrum och med de rätta språknyanserna. Hemligheten med att kunna uttrycka sig ledigt på ett språk, är att man ledigt kan tänka i språket, utan inblandning av modersmålet. Men han var nog rätt muntorr och hade väl en puls på 200, så modersmålet tog väl över under all press (jag vet av erfarenhet). Dessutom hade han nog ingen flink spökskrivare som hjälpte honom med manus.

Jag klarar inte det här... del 2

Alla vet hur det fungerar. Efter en viss ålder så är man inte längre värd något på arbetsmarknaden. Det bara är så. Ändå ska då Arbetsförnedringen och A-kassa tvinga en äldre person till att underkasta sig en massa icke relevanta rutiner som alla vet inte tjänar någonting till. Där sitter en yngre person vars utbildning jag har varit med om att betala och ska tala om för mig vad jag ska göra efter 35 års kontinuerligt arbete varav femton som företagare och arbetsgivare.

Jag blir så djävla trött och nedstämd i ena stunden. I andra stunden tänker jag att jag klarar mig nog utan dem på något sätt. Fast, jag har faktiskt bidragit med ett antal miljoner till att bygga det här samhället och när jag efter detta vill ha något tillbaka så möter jag förödmjukelse. De bara dränerar mig på energin jag lyckas uppbringa...

Det är antagligen just det som gör att människor är benägna att undanhålla skatt. När det går bra ska samhället vara först och sist med att ta åt sig frukterna av individens arbete. När det går dåligt så är de först med att ta åt sig resterna. Sen är man så ensam, så ensam och värdelös...

Jag klarar inte det här...

Jag har ju lämnat taxibranchen nästan helt. Det har tagit lite tid och hitta något nytt att engagera sig i och nu tror jag mig ha hittat en ny födkrok igen. Jobb på hemmaplan har jag sökt i ett par år medan jag arbetade i Stockholm. Eftersom jag nu lämnade det för att det frestar både ekonomi och relationer att arbeta på annan ort, mer än vad de höga damerna och herrarna förstår. Samtidigt är man i åldern där det man inte längre är attraktiv.

Har därför kontakt med A-kassa och Arbetsförmedling och jag klarar inte det. Jag får anstränga mig för att inte låta mitt djupa förakt för den sortens verksamhet, börja skina igenom. Jag ser hur man sätter sig på höga hästar och tittar ned på oss som de lever på. Jag biter mig ständigt i läppen för att inte säga något dumt. Jag ser deras arbete mer som ett sätt för dom att motivera deras existens, genom regler, blanketter, kontroller och självklara handlingsplaner som jag redan själv utarbetat under flera år. De tillför inget nytt, annat än åt dom själva. Alla som går till dem för att hitta jobb är idioter, tror de.

Nu har jag hittat något nytt att satsa på till 200 procent. Jag ligger i startgroparna och hoppas hitta lite pengar att leva på i början - A-kassa uteslutet då jag säkert får betala tillbaka om jag engagerar mig i något nytt. Entreprenörskap är tydligen lite farligt för dem...

Reklamationer är intressant

Mitt mejl till EXPERT, HK i Linköping:

"Det finns en bra och intressant bok som heter "Från nöjda kunder till glödande fans". En annan sak som är intressant är hur reklamationer sållar ut goda affärsmän från dåliga och visar hur man betraktar sina kunder. Det blir ett binärt tillstånd på något vis - antingen skapar det säljande företaget en för evigt trogen kund eller också skapar man en icke-kund för framtiden. Den trogna nöjda kunden skapar kanske fem nya kunder och den missnöjda skrämmer kanske tio som tänker sig för innan de köper en ny platt-tv innan fotbolls-VM. Tänk om den skulle gå sönder...

Drygt tre veckor tar det att byta en motor på en dammsugare (inte en rymdstation). Fick visseligen en till låns efter tjat och butikschefens inblandning, men det utgör ändå en del besvär att åka två gånger - dessutom var den ju inte vad vi hade valt att köpa. Dessa andra tio skrämda - tänk om den fotbollstokige inte får se på sin teve...

Så här såg Kvitto Nr 12963, daterad 2009-07-18, ut från butiksnr 11-01-9 EXPERT INSJÖN

152258 SAMSUNG VCC 6260V3R EXPERT EDI.....................................................á 1999 kr.

Varuvärde 1599.20, Moms 399,80

Inlämningsbevis referensnummer 627-1845, daterad 2010-05-19

Felanmälan: Dammsugaren luktar bränt när man startar den. Den låter även konstigt och fungerar ej.

Klardatum 2010-06-10, klar för hämtning enligt SMS den 2010-06-11 och hämtad samma dag.
Utfört arbete på dammsugaren var: Undersökning, byte av motor, funktionskontroll.

Nu har kanske man som kund inte med det att göra, men man förundras och grubblar ändå...:

Alltså, varuvärdet var 1599kr. Förmodar att landat i butik, så kostar den högt räknat, runt 1000 kronor.

Mot detta kan vi då sätta att frakten till verkstad, ändå bör hamna på minst 300 kronor. Arbetet gör väl ingen verkstad med bibehållen självbevarelsedrift för mindre än 500 kronor. Papper, fakturor, förpackning och övrig expedition lär väl inte understiga 250 kronor i arbetskostnader. Plus att kunden fick vänta på sin vara i över tre veckor och åka två gånger till Insjön ToR 40km.

Det vore ju katastrof om det slinker igenom ETT exemplar av dåligt handhavande bland många reklamationer, eller hur? För så många gör väl sig inte besväret att med flit förstöra sin hushållsmaskin. Men det blir väl mest en prestigesak, om man betänker:

Antag istället att man bytt dammsugaren "rakt av" utan krångel vid första kontakten. Då hade det kostat Expert 1000kronor, varav uppskattningvis 330 kronor hade skrivits av och försvunnit i deklarationen efter skrotningen om inte tillverkaren tagit emot. Toppen, säger kunden och blir glad över att kunna gå hem och fortsätta dammsuga med en likadan dammsugare som denne tidigare hade valt bland alla fabrikat. "Bra butik det där - de kan man lita på. Riktigt proffsiga är dom på EXPERT."

Har ni med det här skapat en trogen glödande fan eller en icke-kund med funderingar om hur Expert ser på sina kunder, tror ni?


Med vänlig hälsning"
BDK

Jag trodde jag skämtade om kriminella 60-åringar...

I ett tidigare inlägg skrev jag att jag kunde se framför mig kriminella gäng av sextioåringar som drog runt på gatorna i arbetslöshetens spår. Uppenbarlingen finns desperationen, eftersom ett livs strävanden kan grusas om man blir arbetslös efter de femtio. Så är det nu, det är inte bara arbetslösa ungdomar - det är mer ett fenomen relaterat till alla som inte befinner sig i åldersspannet 30 - 50 år. Under trettio är erfarenheten för liten och över femtio blir den för stor. Nu läste jag detta om canabisodlande sextioåringar så jag kanske ska ta mina tankar på allvar.

Själv satte jag mig och gjorde en inventering av vad jag hade med mig i Kunskap- erfarenhetslagret. Jag sållade bort, skrev av och skrotade en del, men fann en del som fortfarande var användbart. Jag har haft ett varierande och givande arbetsliv, tidigare. Med lite nyköpta lagerartiklar på kunskapsdelen så har jag gett mig in i konsultbranchen. Får se vad det kan ge...

En ofattbar dimension?

Kan det vara så att oegennytta och oegenintresse inte alltid kan uppfattas av en del människor? Kan det vara som en fjärde eller femte dimension för en del, som de inte kan känna igen och föreställa sig? Att det går utanför en del människors fattningsförmåga? Att de förväxlar detta med dumhet eller svaghet, tills någon tröttnar och revolterar?

Eller kan oegennytta förväxlas i tron att det måste finnas en baktanke bakom gärningen? Att ingen är så dum att den ger bort något utan att räkna med att få egna fördelar? Att mottagaren inte förstår att känna tacksamhet, därför att det måste ju finnas en baktanke, en dold självisk fördel för givaren. Mottagaren tänker: "Den får nog något tillbaka som den värderar högt"

Jag tror det - de kan inte förstå tankegången eftersom de aldrig blivit uppfostrade och blivit bemötta med detta. De kan inte förstå att någon i omgivningen i tysthet ger dem fördelar i välvilja utan att kräva något i gengäld. Men det skulle kännas skamligt för givaren - som ett slags ocker på gåva och välvilja. Att sätta någon i tacksamhetsskuld blir som ett sätt att utnyttja dennes svaga situation. Nej, gåvans glädje blir svår att förstå för somliga och att det skulle räcka som belöning att se andras drömmar gå i uppfyllelse.
Den dagen då givaren kanske är den som behöver, kommer denne inte att få den allra minsta "kredit" för vad som är gjort. Det är glömt och givaren har också glömt, eftersom denne inte sett det annat än naturligt att hjälpa och inte velat lägga det på minnet som ett slags konto av tacksamhetskapital hos mottagaren. Är detta en sjuk svaghet hos givaren?

Då givarens möjligheter är tömda så ser den tidigare varande mottagaren det som en oförrätt att inte självklart få mer. Hur får man dem då att förstå, där båda har glömt tillfällena? Måste man alltid erinra sig och visa vad som är gjort?

Kan någon hjälpa mig med ett svar?

Lycka

Med livserfarenhet bekräftas följande tes alltmer:
Lyckan infinner sig först när man ställer sig frågan:
"Vad kan jag göra för omgivningen?"
Inte när man frågar sig:
"Vad kan omgivningen göra för mig?"

Åter igen på tapeten...

Man måste få upp ögonen för ett annat ekonomiskt system. Det bara är så. Någon tipsade mig om den här boken av Margrit Kennedy och finns på nätet, men går att köpa.

Nästa intressanta publikation är den här: Bortom pengar

Läs dom och se saker från en annan vinkel!

De rödgrönas dilemma

Satt och läste Kadhammars kolumn i AB , nu på morgonen om invandring. Mycket träffsäkert. Sen var TEMO på mig igår om opinionsundersökning. De frågade vad jag tyckte om olika partier.
Jag tror inte jag är mycket av ett politiskt geni, men jag är en dj-l på att tolka sammanhang. De rödgrönas stora problem går inte att lösa på hemmaplan - för att kunna gå vidare i välfärdsutvecklingen krävs att nya tankar kommer in i deras och vårt medvetande.
Hur har det gått för länder som har drivit hjärtefrågorna, som t.ex. Grekland, Tyskland och Storbritannien? Det behöver väl inte förklaras.

Om vi nu ska förbättra våra villkor kan vi inte längre göra detta som en isolerad företeelse i något land eftersom kapitalet flödar fritt, vi kan inte heller isolera en stat ekonomiskt som vi kunde tidigare. Just nu sitter våra rödgröna och funderar på hur man ska infria löften som ges till valet.
Och jag säger DET GÅR INTE! Inte så länge vi tänker förbättra i vår lilla ankdamm och bara arbetar i den. vi har också väldigt lite förutsättningar att göra några omfattande förändringar i den globala miljön.
Samtidigt flödar kapitalet fritt och gynnar de som anpassar sig till finansmarknadens lagar. Där gäller minsta motståndets lag. Minsta motståndet mot kapitalet regerar obehindrat, varhelst ingen hänsyn till människor och miljö finns. Vi kan inte förändra detta själva, vi kan inte förbättra våra villkor själva, för då blir vi ett Grekland till. Det här vet de rödgröna, men låtsas som ingenting.

Det spelar ingen som helst roll om vi går med våra fanor och banderoller till Norra bantorget på 1:a Maj. Nej, vi måste gå längre än så, vi måste gå från Sydney till New Dehli, från Moskva till Washington, från Santiago de Chile till London. Vi måste bygga upp en ny RÖRELSE för miljö och RÄTTVISA. Vi kan inte längre bygga välfärd i Rosengård om vi inte bygger välfärd i Bombay. För det är klyftorna mellan oss som finansmarknaden lever av och exploaterar. Det vet de rödgröna, men låtsas som ingenting och maler på i samma Bommersviks-anda som alltid. Vi kan inte hindra jobbare från Polen med sämre villkor att komma hit - men hjälp till att förändra i Polen, då! Den indiske lantarbetaren med cancer och genetiska skador från bomullsodlingens bekämpningsmedel - innan vi hjälpt honom kan vi inte hjälpa oss själva. Kaffeodlaren som jobbar gratis måste hjälpas först, innan vi kan börja att göra anspråk på bättre villkor.

Så länge ingen törs säga detta, ger jag inte mycket för några rödgröna koalitioner. Jag tittar mig uppgivet omkring för att hitta alternativ för en bättre rättvisa och miljö... Det är en hydra som äter av världen och vi måste hugga av huvudena samtidigt.

Andra saker som var bättre förr...

För sisådär tjugo år sedan så var ett skriftligt avtal något som tecknades som en sista absolut gräns för parternas uppträdande mot varandra. Man sa att när man börjar slå paragrafer i huvudet på varandra - ja, då var samarbetet redan förverkat och på upphällningen. Parternas goda vilja till att hitta lösningar vid meningskiljaktigheter var det allra viktigaste, inte vad som var på pränt i avtalet.

I dag vet jag inte, på något sätt har man frångått detta och det har blivit god affärsanda att driva saker till sista bokstaven i ett avtal. Det görs med parternas goda minne och är inget konstigt med det. Om det sen är rationellt och till gagn för bägge parter, det är av mindre betydelse för framtida samarbetet och andan. Ibland funderar jag på vad dom lär sig på affärsskolorna idag... Men det håller juristerna sysselsatta i alla fall.

En del saker var bättre förr...

Köpte nya "hantverkarbyxor" på Granngården. Ni vet sådana med tusen fickor för verktyg, mobiltelefon, tumstock, skruv, pennor, borrmaskin och kaffebryggare(nästan i alla fall). De är sydda av sånt där tätvävt bomullstyg, så att de nästan står för sig själva när de är nytvättade. Så som jeansens denim var av , när man var liten. Sådana jeans finns inte längre, nu är de sladdriga och verkar nästan vara sydda i lakansväv. De håller inte lika bra längre.

Varför håller inte en dammsugare längre än garantitiden ut, i bästa fall. Morsans första dammsugare måste ha varit 15 år när den pensionerades...

VARFÖR?

F'låt, då...

F'låt då, Eriksson och Wetterstrand att jag:

• Bor på landet och har 8 kilometer till närmsta affär, skola eller arbetsplats. Att jag inte stannade i stan och kunde cykla till jobbet, precis som ni som är mina föredömen.
• Att jag behöver kunna transportera ved och annat från skogen, med en bil som orkar dra släp.
  
• Att jag inte har möjlighet att sköta en egenhushållning på min lilla mark så jag slipper handla i samhället.
• Att jag inte har hotat och påverkat världens bilindustri alldeles själv, så att de har ändrat sin teknologi till andra drivmedel. Det är ju min skyldighet och plikt.
• Att jag har andra intressen än bara jobba och befinna mig i byn.
  

Jag är värd all bestraffning och korrektion för detta. Givetvis måste jag bestraffas med drivmedelskatter så att det blir än mer kännbart. Tack för att ni tänker på mig och lär mig den rätta vägen...

Konsten att hålla småfolket på mattan

Åter igen kommer borgarnas utfästelser om lag och ordning. Nu ska vi bli så förbaskat mycket tryggare, eller hur? Mer poliser och tuffare straff som vanligt. Om man nu är en snickare i Oskarshamn, eller undersköterska i Timrå, hur stor är risken att man blir utsatt för ett allvarligare brott som ger långtgående negativa förändringar av livet? Försvinnande liten, vill jag hävda. Visst en snodd cykel eller en smitning vid parkeringsskada, men i övrigt är väl risken ganska liten i förhållande till annat i livet vi riskerar, ändå?

Naturligtvis bör ju sådant beivras, men tyngdpunkten behöver läggas på det civilrättsliga. HÄR finns otryggheten, men den ser man inte förrän man är drabbad och den kan ge oanade konsekvenser under lång tid. Hur många av oss har inte velat gå till tinget med en oförrätt, men inte vågat för risken till att hamna i ekonomiska bekymmer efteråt? Skattemyndighet, elbolag, resebyråer eller andra som skadat oss, men vi har inte vågat driva det rättsligt. En felaktig faktura från elbolaget, en felaktig skattedebitering - när ska vi våga ta strid?

Visst, vi har rättsskydd i hemförsäkringen - om det nu beviljas. Annars har vi en tvist till i redan en trängd situation med försäkringsbolaget. Blir det beviljat, ja då är maxbeloppet 200000 kronor, varav man betalar 20% själv plus självrisken. 200000 kronor räcker inte långt i ett mål som kanske ska vidare upp i en högre instans, snarare hamnar det uppemot en halv miljon! - för en felaktig debitering på kanske 10000 kronor? Beloppen vi pratar om är kanske budgeten för motståndarens personalkaffe - för dig är det din existens...

Det blir än värre, allteftersom löneklyftorna ökar och juristarvodena blir astronomiska jämfört med undersköterskelönen. Enda rättvisa systemet vore att man inkomst- och tillgångsreglerar rättegångskostnaderna så att riskerna och villkoren blir så rättvisa som möjligt. Det skall svida lika mycket s.a.s. för den store som för den lille. Det ska göra ont för den stora organisationen så att man undviker att hamna i en process - nu som det är, spelar det mindre roll.

Hela rättssystemet är utvecklat för att hålla småfolket på plats och låta de stora drakarna spela och bestämma. Det är tur att Beatrice Ask gick ut med detta, det minskar ju risken att förledas att rösta fel... Visseligen har inte de rödgröna heller någon plan för detta, men dom håller ändå tyst.

Tidsbrist...sorry!

Har ett nytt projekt på gång som tar all min tid och som jag tänker livnära mig på. Därför blir det lite si och så med bloggandet, trots att jag sitter framför datorn en massa - typiskt manligt att bara kunna fokusera på en sak i taget, sägs det...

Titta, dom flyger!!!!

Jepp, nu flygs det igen!
Då kanske man kommer iväg på semester snart då!

miljösvineri och skojeri!!

Ska köpa ny skrivare. Det visar sig att man nästan alltid ska betala lika mycket för en ny uppsättning toner som för en ny maskin. Dessutom är det en väldigt massa plastdetaljer som följer med, som bara slängs när tonern är slut. Om ny skrivaren håller så länge, för de har väldigt kort livslängd.

Alltihop verkar bara vara ett stort dyrt miljösvineri!

Vilken öken..

Jahaja, inget vatten... borrdamm överallt... Fullt med tvätt. Tre hundar och två katter som drar in damm med sina pälsar, inga rena kläder, fullt med disk.

Nu ska dom trycka borrhålet på måndag. Nio meter är det till berget och hålet är 103 meter djupt. Då kommer det alltid tillräckligt med vatten säger dom. Borrdamm i håret, f-n vad det kliar och känns konstigt - nä, jag drar till hotellet och duschar. Vet inte när grävda brunnen är tom och då står man där med schampoo i håret. Jag är ensam i helgen, damerna är inte hemma så det är bara mig som jag behöver tänka på, som väl är.

Jag kan inte börja gräva för ledningarna till hålet eftersom riggen fortfarande står över borrhålet. Jag tar och klamrar kabel istället tror jag, så att så mycket som möjligt är färdigt inne, när vattnet till slut är indraget. Då kommer tvättmaskinen och diskmaskinen att gå dygnet runt.

Stadsbor! Vatten är inget självklart!!!

Vattenlotteriet

Vi har beställt en ny borrad brunn för den grävda räcker inte till. Samma visa varje år innan grundvattnet fylls på av snösmältningen - brunnen sinar. Nu fick vi nog. Har en borr-rigg på tomten. Jättespännande - slutar borrkaxet att damma - ja då finns det vatten. Efter nittio meter har de inte hittat mer än några liter i timmen, uppskattningsvis. Varje gång man stannar borren för att förlänga stången, ja då kostar det 600 kronor till. Nu stannar den och det dammar fortfarande (suck)... Men vatten hittar man alltid så det räcker säger borraren, optimistiskt...

Funderar på att sälja hålet för lagring av kärnavfall - då behövs sprickfritt berg. Ska gå ut och titta igen. Nittiotre meter, nu. Alltså nittiotre meter utan vattenbärande sprickor, är det möjligt? Nu var det service på riggen.

Min vanliga otur igen, förstås... Biter vidare på naglarna...

Vårtecken

De första vårtecknen här och kommer ses nu i dikena. Dikesslänterna pryds med färgprakt av takboxklädda BMW och Audi.

Mitt SMS till sambon som drar hästsläp längst R70:
"Ni möter takboxarna som fortsätter Vasaloppet på vägen i eftermiddag. Usch"

Läst inlägg i Falukuriren:
" det verkar som om de lägger hjärnan i takboxen när de ska ut och åka på vägarna"

För - Jag ryyyyser vid tanken av att försöka få en 750kg panikslagen häst ur ett släp som ligger på sidan i ett dike och hur f-n får man in hästen nästa gång det är dags och åka - om det nu inte blir nödslakt av en 200000kronors älskad familjemedlem i diket... Bara för att en dj-a BMW ska komma ett par sekunder tidigare hem från skidsemestern. Det är märkligt att en säkerhetstänkande förälder som köper hjälmar, barnstolar, tippskydd m.m. plötsligt i en bil, kan utföra vilka kamekaze-manövrar som helst.

För, om man lyssnar på en erfaren yrkesförare som är van att köra mot klockan - Det blir inte mer tidsförlust än så, om man väntar med omkörningen en kilometer och ligger kvar i 80km/h efter släpet en kilometer, tills manövern är säker. Eller om man möter släpet - om bilen framför håller 20km/h långsammare, så förlorar man inte mer tid heller på att vänta med omkörningen.

Jag är orolig inför hästekipagets hemresa i eftermiddag och det är själve f-n att det ska behöva vara så.

IT-bubblan

Det handlar en del om att det är 10 år sedan IT-bubblan sprack. http://www.e24.se/analys/girigt-flockbeteende-orsakade-it-kraschen_1905775.e24 och http://blogg.aftonbladet.se/bokmalen/2010/03/den-nya-skona-ekonomin-eller-it-bubblan-som-sprack.

Någon gång i slutet av nittiotalet tjatades det oupphörligt om IT och hur det skulle förändra ekonomin. Jag gick länge och funderade på vad det var - märkvärdigt var det i alla fall, den saken var klar. Hela industrin och finansvärlden såg vår framtid blomstra och allt som IT kom i kontakt med förvandlades till guld. Det tog ett tag innan jag förstod, men jag fick nästan komplex för att jag inte hängde med i utvecklingen.

När jag till slut begrep insåg jag:
"DET HÄR HAR JAG JU REDAN ANVÄNT I 5 ÅR - VAR ÄR DET NYA???"

Skillnaden nu var att de bönräknande finansgubbarna hade hittat fram till Internet och då blev det genast väldigt intressant och hett. Fann det lite löjligt och somnade om... Men det knäckte min verksamhet - beroende av Ericsson som jag var.

Hjärtlös maskin?

Jaja, nu ska alliansen fundera på att ändra reglerna efter att den 24-åriga mamman förlorade i kammarrätten. JAG funderar över vad det är för hjärtlösa psykopater som kan driva ärendet hela vägen upp i kammarrätten. Jag skulle räkna fingrarna efter att ha tagit en sådan person i handen. För reglerna följs väl inte mekaniskt av någon maskin?

Det går att se mellan fingrarna och om någon annan psykopat kritiserar, går det väl att motivera, eller hur? Om inte skulle jag ändå fundera på att byta jobb i deras ställe...

Pusselbiten

Ibland får man känslan av att vara en pusselbit. Nu är det DJUPVARNING igen... Jag ÄR djup på mornarna när jag vaknar. Se tidigare inlägg. Men känslan blir starkare, ju längre man lever. Att meningen med att man finns till, ligger i att man fyller ett hål bland andra pusselbitar. Alla konstigt formade runda flikar passar in på ett unikt sätt mot andra pusselbitar runt om, liksom.
Min gamle farbror dog i förrgår och min mor är den sista av den generationen i släkten. Även hon börjar tackla av i demens och brist på ork, nu. Sedan jag flyttat till ursprungsorten för släkten har sambon och jag tagit hand om de barnlösa släktingarna här och syrran har pysslat om mamma och pappa i stan. Så funderingarna kanske faller sig naturligt. Jo, känslan är att man är just en pusselbit på ett bord. Man ser bara kontaktytorna, de skiktade plywoodytorna men inte hela bilden på ovansidan. Det låter som fatalism, låt så vara. De viktiga händelser i livet som sker synbarligen som slump är förutbestämda, för att passa in i helhetsbilden som vi inte ser, därför vi måste se den uppifrån. Som pusselbit har vi inte det perspektivet.

Nu börjar jag vakna till. Nu skiter jag i sånt trams. Jag måste laga den förbannade diskmaskinen idag...

Hur beter vi oss?

Jag var tre gånger till T-banestationen Liljeholmen, där tågen vände p.g.a. isen på spåren ovan jord. I mitt förra inlägg förudrade jag mig över hur folk beter sig i besvärliga situationer. Jo ni, där var rena krigszonen, folk knuffade undan barn, sparkade på varandra, skrek, slogs så polisen fick ingripa för att lugna resenärer som skulle komma med ersättningsbussarna. Vår växel gick ut med meddelandet "Det finns resenärer på Liljeholmens T-bana som vill åka - men ni ger er in på egen risk."

Åter igen, det är bara rena egot som gäller när människor blir utsatta för besvärliga situationer. Man blir som en flock djur i panik.

Är vi allför förskonade från en större katastrof eller krig?

Antingen så gnälls det över förseningar på grund av vädret eller så görs det ingenting där det verkligen behövs och alla är handfallna. Då frågar man sig - Ska man anpassa alla system så att de alltid klarar extrema vädersituationer oavsett vad det kostar? Jag tror inte det är fullt möjligt och ekonomiskt försvarbart för någonting som händer någon gång per år eller mer sällan. Samtidigt måste det finnas någon form av initiativförmåga hos de som ansvarar för samhällets funktioner. En vilja och ett ansvar för de människor som en exceptionell situation drabbar, måste ju ingå i ansvarsområdet. En medkänsla och vilja att utföra extraordinära insatser utifrån den ansvarsposition man besitter måste finnas - oavsett nivå... Kosta vad det kosta vill.

Jag menar, man lämnar inte en tåglast med resenärer fast i snön under tio timmar utan att förse dem med förnödenheter och information. Det borde vara en självklarhet. Man ser till att alla som drabbas hårt skall få det dom behöver. Man låser inte väntsalar som man gjorde i ovädret före jul längst Nynäsbanan. Snöstorm, 15m/s och -7grader och sista tåget inställt för natten - utan ersättningsbussar. Man skickar istället väktare som i vanlig ordning låser väntsalarna 01.00... Man käbblar inte om att hjälpa nöddrabbade medborgare efter en sunami.

Antingen ska det smågnällas eller om man besitter en ansvarig position, så gör man ingenting. I extrema situationer brukar människor hjälpa varandra, som till exempel vid naturkatastrofer eller krig. Men måste det till sådant för att få människor att fungera rationellt och empatiskt när det behövs, även i mindre skala? Har vi varit alltför förskonade från kritiska situationer i samhället?

Winston Churchill i Coventry efter tyskarnas bombräder

VOV!

Sov lilla Totte,
nu varenda kotte,
slummrar för timmen den är sen,
här får Totte ben.
Om snällt du blundar,
drömmer du om andra hundar,
snart drömmen skira vävar vävt
kring din stora käft.
Tänk så roligt du har haft idag.
Tänk på alla stackars barn som du har skrämt,
tänk på alla mjölkbud som du bet därbak på skämt.
Dröm om alla dem du vält omkull,
dröm om lekkamraterna som du förtärt,
visst fick husse böta, men det var det värt.
Sov Totte liten,
världen är så biten,
somna så kommer snart John Blund
till en otäck hund !
I drömmens rike,
du tillsammans med din tik e´
– hundarnas gud i himmelen
ger er änglaben.
I hundens Eden
är det tätt emellan treden
- sjungande hundar må du tro
vyssar dig till ro.
Allt i drömmen ter sig rosenrött,
alla katter har du skrämt så dom har dött,
tänk vad Totte jobbar, nu är lilla Totte trött.
Dröm om hästgardistens krumma ben
dröm om lördan när han ej har stövlar på,
ja i dina drömmar är din himmel blå.
Sov Totte liten,
världen är så biten,
somna så kommer snart John Blund
till en otäck hund
……vov

Överföringar

Har ni tänkt på det - det tar alltid så mycket längre tid att få pengar från ett större företag eller myndighet, än om det är tvärt om. Ska man själv betala, så ska det ske på momangen och med blåslampans låga slickande byxbaken.

Sen har vi det här med banker. Det är himla märkligt - det pratas om att valutor och värden flyttas runt med ljusets hastighet, så fort att regeringar och centralbanker inte hinner med. Så är det varje fall inte när vi flyttar pengar mellan sambons konto och mitt på en annan bank. Ändå handlar det inte om miljarder, utan några hundralappar. Där gäller det inte datorer och internet inte. Även om vi själva sitter vid varsin dator så går det inte med internethastighet.

Jag har någon gång påpekat irriterat för banken att dom någon gång får byta ut gamla farbrorn som går stapplande med mina pengar på rullatorn, mellan Handelsbanken på Kungsträdgårdsgatan till Swedbank på Brunkebergstorg. Han vilar säkert på vägen vid nåt fik i Gallerian några timmar, dessutom. Det kan han kanske behöva, så illa och långsamt som han går.Man kan åtminståne låta honom ta färdtjänst någon gång. Ibland kan vi behöva få slantarna till den andre lite fortare...

Vad gjorde ni den natten?

Nu har någon hittat en ny tänkbar Palme-mördare. Vilken i ordningen, kommer jag inte ihåg. Men man har väl snart avverkat alla som befann sig i landet den 28 februari 1986 klockan 23.21. Vad gjorde ni den natten? Det är bäst att ni har alibit redo - i fall att...

Irriterande i kylan.

Lampor på bilen är säkerhetsdetaljer, eller hur? Dessa brukar gå sönder med jämna mellanrum, eller hur? Lampor behövs som mest när det är mörkt, eller hur?

Jag har bytt strålkastarlampor på fler bilar än jag kan räkna upp. Varför ända in i h-e ska det vara så komplicerat och krångligt jämt??? Man ska vara byggd som en liten tvärhand hög tomte som kan krypa in i motorrummet och med tentakler istället för armar för att enkelt byta lampa. Men alla bilar är lika besvärliga.

Eftersom den nu är en säkerhetsdetalj så borde det vara konstruerat så att 75-åriga moster Berta enkelt skulle kunna byta i -30grader, mörker och full snöstorm. Nu är det ett rent h-e i innomhusförhållanden, till och med.

Inför spöstraff och stegling för konstruktörer som bygger bilar där det inte går att byta strålkastarlampor på ett enkelt sätt. Grrrr

Den gamla ålderstrappan

Det är dags att revidera den gamla ålderstrappan. Den ska numer se ut så här:

Vore jag 35år så skulle jag redan nu börja planera nedrustningen av tillvaron efter femtio...

Ungarna åkte INTE på kollo.

Jag tar inte någon ståndpunkt för och emot gällande svensk insats i Afghanistan. Men jag tar avstånd emot hyckleriet runt riskerna för ungarna vi skickar till krigszonen. Det låter på försvarsledning och politiker som om det var en fullkomlig överraskning att någon av svenskarna faktiskt skulle bli dödad. Nu har den svenska styrkan varit väldigt förskonat från förluster, jämfört med andra länder som är där. En "fredsbevarande" styrka säger man. Men vilken fred ska man bevara? Det råder ju fullt krig! Det kan till och med lilla jag lista ut, utan att tillhöra MUST.
Dom är inte där för att dela ut blommor...

BDK's bevingade ord

"Förr skapade politikerna karriär för sina ideologiers skull,
nu skapar de sina ideologier för sin karriärs skull"

BDK

Nåja, snön hindrar även mig...

"Jag skulle köpt ett snöblad i höstas. Det blir ju snö igen knäppskalle", mumlar jag för mig själv under flera timmar av skottning. Om och om igen.

Skulle åkt på träning med hästsläpet igår. Men föremålen för träningen fann det lämpligt att inte ge sig iväg tjugo mil i snöstormen. Det är skönt att entusiasmen kan begränsas av förnuftet i alla fall, utan protester.
För, hur i h-e får man stopp på 1500kg hästsläp som plötsligt får för sig att röra sig åt ett annat håll än dragbilen med ungefär samma vikt och i 80km/h. Jag kör ungefär 8000mil per år i alla väglag, har frågat kompisar som är bilskolelärare med hela alfabetet på körkortet - alla ruskar på huvudet. Situationen skulle övergå till att bli "inscha'Allah" och det är då bara att be en bön.

Och hur får man sen 750kg panikslagen häst ur ett släp med ett golv som lutar 45 grader?
Nä, det är nog klokt att stanna hemma.

Skulle åkt trettio mil med släpet till Stockholm idag och hämtat möbler - även det inställt. Bäst så, det finns ju snö att skotta...

Revan(s)chen och hur vi bedömer människor.

Ibland förvirrar den engelska stavningen och meningsuppbyggnaden. Satt länge och klurade på om det skulle vara ett S i revansch. Jo, i svenskan ska det vara det kom jag på efter att anlitat Google.
Sitter och lyssnar på Susan Boyle med Spotify's hjälp. Har skivan hemma men inte här. Sambon fick den i julklapp. Susan Boyles framgång fascinerar mig, verkligen. Hon har levt halva livet, nedtryckt av omgivningen till att verkligen bli grå och osynlig. Men ändå med en humor och hennes fantastiska röst som hon odlat.
Sen blir hon till slut upptäckt och blommar upp . Jag hoppas innerligt att hon hanterar framgången väl.
Den här har ni väl sett till leda.

Satt på Övfre Östermalm och tackade ja till en körning. Körde fram och in hoppade en välklädd vacker kvinna i päls som gärna satt och småpratade lättsamt. Hon berättade att hon hade varit hos sin far, skulle på en tillställning och att hon minglade sig fram genom livet. Hon intresserade sig sedan för min tillvaro så mycket att jag till slut tyckte att jag tömde för mycket om mig själv. Så för att vända samtalet lite, ställde jag frågan:
"Vad jobbar du själv med då?"
" Jag är i mediabran(s)chen" svarar hon.
Hon får ett kärvt allvar i rösten och fortsätter "Men vad har det för betydelse egentligen? När jag går på de här tillställningarna och får frågan, kan jag ibland tänka -Om jag nu svarar att jag är gatsopare, skulle du då tystna och gå där ifrån? Istället för att jag säger att jag är i den här branschen jag är i, menar jag. För - finns det inte alltid en intressant sida av någons liv? Hobbies av något slag som präglar och förgyller tillvaron. Livsöden som kan fascinera? Egenskaper och talanger som kan vara fascinerande?
Men det är bara jobbet som intresserar andra och sätter etiketten intressant eller ointressant. Som om det skulle vara det enda som gör människan. Är det inte så?"
"Jo, tyvärr är det väl så" svarade jag.

Nåt att livnära sig på?

Jag känner mig klart deppig och håglös av att vara i stan - jag mår inte bra av det, helt enkelt. Jag vill vara hemma hos sambon och alla djuren. Kan inte ta mig för något vettigt här, som att gå ut i det vackra vädret. Jag har blivit rådd av expertisen att jag måste röra på mig men jag blir bara deppigare att röra mig i den här dj-a förorten. Jag tillverkade och satte in en annons i lokalbladet hemma - får se om det ger något napp. Måste hitta på något vettigt att göra på hemmaplan. Kan det här vara något - vad tror ni?

• Inga virusprogram behövs, okänsligt och allt som behövs ingår.
  
• Inga licenser att betala för.
  
• OpenOffice program ingår, ALLA nödvändiga program ingår för bilder, ljud m.m.
  
• Min gamla femåriga maskin med 250Mb minne och 1,1GHz går som en klocka med den här installationen av operativsystem.
• Blir aldrig "trött och slö" efter ett tag. Samma installation rullar på, år ut och år in. Mjukvaran s.a.s. behåller formen. Uppgraderingar föreslås hela tiden och görs med en knapptryckning, när du själv tycker det är lägligt.
  
• Hittar nätverken utan problem, ja t.o.m. att man måste begränsa så att den inte hittar grannarnas oskyddade nätverk.
• ALLA PROGRAM ÄR GRATIS!!!!
• Om man nu, mot förmodan, vill ha Windows kvar så kan man välja när man startar datorn.
  

Jag har kört det i snart två och ett halvt år på fem datorer - låter det intressant? Min nyaste laptop (som jag nu skriver på) har det. Windows är utslängt och är inte saknat. Risken är att det låter för bra för att vara sant till en luttrad Windowsanvändare. Jag kommer hjälpa till med installationen, fixa lokala nätverk m.m. för en låg kostnad.

JAG BÖRJAR BLI DESPERAT!!!!!
Som sagt - jag måste hitta något vettigt att göra. Jag mår skitdåligt av att vara här... Hur låter det här då?

Svarttaxi

Nu var det en 38-åring som våldtog i sin bil och i rubriken kallades taxiförare.
TAXIFÖRARE? - IN MY XSS!!!!!!
Hade det varit en läkare eller jurist hade det kallats FALSK dito - men inte nu.
Vi borde svartlista den som skrev och inte hämta på Arenavägen 63!

Vinter

Snökaos och snökaos...
Det är vinter en gång om året och ibland kan den bli lite extra påtaglig, bara. Som vanligt innebär innehavet av ny exklusiv bil att man är en sjuhejare på att köra, eller hur? Alldeles i synnerhet i snöstorm.
På något sätt utmärker sig BMW-förare speciellt. Fast - jag misstänker att ekipagens innehåll av hästkrafter (hp) är omvänt proportionellt med ekipagens innehåll av samarbetande hjärnceller (Sh)multiplicerat med det sexuella innehållet i byxorna (sex).

Kan beskrivas med formeln Sh*sex= 1/hp

The sailing ship effect

Bokmalen beklagade sig över sin bil som bara krånglade och jag kom att tänka på det när jag satt och diskuterade bilar med en klimatexpert igår. Vi kom in på ett uttryck bland ekonomer som kallas "The sailing ship effect". Det är att när en föråldrad teknologi närmar sig sitt slut, lägger man ned ofantligt mycket pengar och möda på att utveckla denna vidare, så att den motsvarar den nya tidens krav. Detta för att den ska kunna leva vidare i konkurrens med ny teknologi som kan ersätta. När segelfartygen började få konkurrens med ångfartygen, utvecklade man allt snabbare, smidigare, större segelfartyg, gärna i stål. Men det blir dyrbart och konstlat - en slags konstgjord andning på en döende teknologi.

Nu tänker jag på förbränningsmotorn som sitter i alla bilar idag och principen är den samma som när Nikolaus Otto och Rudolf Diesel utvecklade den på artonhundratalet . Vad det hela rör sig om är att man ska kontrollera en förbränning på max 0, 01 - 0, 02 sekunder, så att denna blir förlustfri och inte släpper ut oförbrända rester från förbränningsrummet. För att klara detta, pular man idag in en otrolig mängd finmekanik och elektronik i bilarna för ökad effektivitet och miljökrav. Som gammal komponentexpert inom elektroniken, vet jag att miljön i en bils motorrum är det absolut värsta tänkbara helvete för en liten elektronikkomponents liv. Det vibrerar, skakar och hoppar, blir varmt och kallt, det blir fuktigt och torrt om vartannat. Det är klart att de dör så småningom. Och under huven sker många hundra gånger mer funktioner och processer än vad som var i Apollo-projektet som tog gubbar till månen på sextiotalet.

Men fortfarande begränsar förbränningsmotorns princip, verkningsgrad och val av klimatvänligt bränsle.

Men fordonsindustrin har inte velat anpassa sig. Man kör på i gamla hjulspår. Allt nytt som har tagits fram har bromsats så att utvecklingen inte kan hota förbränningsmotorn. Så de nya "ångfartygen" har faktiskt inte givits en chans att konkurrera, när det gäller bilindustrin. Hoppas kanske lite att Spyker/SAAB kan vara en ljusning...

På hoppets barikader...

Jag tror den här bilden kommer från andra franska revolutionen. Franska revolutionen var i huvudsak, borgarståndets revolution, eftersom bönderna var livegna. Men jag gillar bilden, den förmedlar hopp om en bättre framtid, en gemensam kamp mot en bättre tillvaro. Mannen med bössan, kan han vara köpman, kanske? Han slåss sida vid sida med arbetaren som vill kunna ge sina barn en bättre framtid. Grabben i sin ungdomliga iver skriker "framåt!"
Revolutioner brukar vara blodiga och gudbevars så är inte det de medlen socialdemokratin brukar kämpa med för att uppnå förändring. Men kampen kan vara lika intensiv, lika engagerad, lika innerlig på parlamentarisk väg. Den vägen har använts i mer än hundra år och varit framgångsrik. Det vore intressant att höra August Palm eller Hjalmar Branting i talarstolen. Det var kampen för allmän rösträtt, kampen mot statarsystemet och kampen för fackföreningarna. Engagerade människor som Gunnar Sträng cyklade mellan de politiska mötena i Småland. Det lät nog lika intensivt som Olof Palme när han var i stöten.

Det skapade hopp och förtröstan. Det skapade utveckling och framtidstro. Man gick till arbetet med förvissningen att allt skulle kunna bli bättre om man kämpade tillsammans. Man lappade sina kläder i förvissningen att det kan bli bättre. Man slogs med vägglössen i förvissningen att det blir bättre och större bostäder. Man bet ihop i förvissningen om bättre tider när uppdelningen av fattiga och bemedlade skedde i skolorna med fattighjälpen skreks utpekande i klassrummen.

Idag har vi inte någon engagerad kampvillig agitator som kan ge tillbaka tron på framtiden. Men misären och klasskillnaderna ökar, misstroendet mot de egna politiska ledarna ökar och misären förnekas och ökar. Fattigdomen kommer tillbaka. För - vem kan säga att ett utförsäkrat, deltidsarbetande vårdbiträde med tre barn åtnjuter någon välfärd?

Ingen politiker säger i någon talarstol: -Vi ska skapa ett bättre Sverige igen! Ingen politiker står upp och lovar: - Vi måste bekämpa den nya fattigdomen! Ingen politiker står upp och lovar: - Vi måste få bort deltidstvånget! Ingen som vi kan se dagligen står på Sergels Torg ihop med arbetslösa och kräver jobb. Ingen som med inlevelse skriker - KÄMPA, KÄMPA, KÄMPA!

Istället springer man mellan de mer betalda styrelseuppdragen, så att man själv kan leva ståndsmässigt på samma nivå som de man skulle agitera emot. Om man hade det minsta engagemang i de frågor som man är vald för att arbeta med, skulle man inge hopp och stridsanda. Istället smyger man runt och skapar dåliga kompromisser i det fördolda, alltid i en försämring för de man representerar.

Menande vandrar blicken mot de stater där systrar och bröder har sämre levnadsvilkor. "Kapitalet rör sig fritt och etablerar sig där det är billigast och överklassen har det bäst" säger man. Visst, men har den förlamade rörelsen gjort tillräckligt för att verka över gränserna till dessa länder? Kan inte rörelsen verka lika blixtsnabbt över gränsena som kapitalet? Har man kontakt med systrarna och bröderna som vill kämpa för att nå den nivå VI var på? Är inte detta också möjligheten att öka välfärden i världen och förutsättningarna för hållbara lösningar för en världsmiljö?

Jag tror det, men inte med en förlamad rörelse och med Monor, Vanjor, Thomasar i ledningen.

Vad är detta?

Lunch, kompis eller vallningsobjekt???

Underbara kvinna

Satt och längtade hem. Kvinnan är bara så underbar...

Gammal visdom

Ett hett tips till Storstockholms Lokaltrafik:
Efter att ha sett ett antal bussar stå och slira på busshållplatser, undrar man... Vart tog den där lilla sandlådan med skopa vägen som alla bussar hade bakom förarsätet? Den försvann i början på sjuttiotalet och har inte setts till sen dess. Själv har jag en påse med grov kattsand med mig i bilen.

Bara lite disträ...

Äsch då, han glömde bara att han hade bussen med sig när han skulle in och äta lunch.http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6371574.ab