måndag 15 februari 2010

Den gamla ålderstrappan


Det är dags att revidera den gamla ålderstrappan. Den ska numer se ut så här:

Vore jag 35år så skulle jag redan nu börja planera nedrustningen av tillvaron efter femtio...

4 kommentarer:

  1. Jag skulle vilja göra TVÅ trappor av den .. din variant för dem som vill anpassa sig till samhället förväntningar och en alternativtrappa som börjar om vid 50 för dem som vill dra nytta av sina erfarenheter och leva ett roligt, självvalt liv utanför regelboken!!! :-D

    SvaraRadera
  2. Det kan hända, men fortfarande krävs också att man hittar just det där man kan fortsätta med...

    SvaraRadera
  3. Nu ska jag skriva något HEMSKT som jag själv avskyr när andra säger, men ..

    .. det gäller att inte se svårigheterna utan möjligheterna!! Att misslyckas .. igen och igen och igen medan man försöker. För ett vet jag tvärsäkert .. INGEN kommer att ge mig något, INGEN kommer att anstränga sig för min skull och om jag slutar försöka och tro på att det kommer att lyckas till slut .. så kommer INGETING att hända eller förändras!!

    Det finns nog ingen som sprungit så entusiastiskt in väggen så många gånger som jag, rest sig på tio, tagit sats och landat i en annan vägg .. ingen som kläckt så många ogenomförbara idéer som bara kostat energi .. men däremellan har jag haft mina ljusa stunder när det gått riktigt bra .. :-D

    Och så här i efterhand så kan jag se att jag lärt mig en hel del även av de värsta magplasken!!!

    Sedan envisas jag med att det finns ett hål att fylla när det gäller datorhanteringshjälp till de som inte hängt med från start. Hembesök, jourverksamhet eller kurser ... eller något annat som ingen gjort tidigare .. ;-)

    SvaraRadera
  4. Nejdå, det är inte hemskt det du säger... Du låter som min bankkamrer, när jag med klen röst säger att det är lite tufft för tillfället.Han säger med lindrigt dold road ton:
    "Jaja, du hittar snart på något igen. Jag är inte orolig och det ska inte du heller vara. Det mår du inte bra av"

    Och visst har det slutat med magplask här också - sista magbrännan avslutades förra veckan i hovrätten med en förlikning som inte gav någon av parterna någon vinst. Gången innan drev jag en rörelse i femton år och det var inget magplask, direkt.

    Men jag drar mig för att bygga något nytt för den lokala marknaden, i varje fall skulle jag inte satsa några större summor på det.Här råder jante - om inte, så råder nepotismen på den här lilla orten. Än värre är det om man inte talar den lokala dialekten, samtidigt som man har ett namn som klingar mycket av lokal härkomst. Dessutom saknar ortens invånare pengar, vilket kanske inte är så konstigt med den inställningen. Men som sagt man kan ju starta utan större investeringar...

    Därför vill jag egentligen starta något mycket nischat för hela landet. Jag får se hur det blir...:-)

    Samtidigt retar jag mig på högdragna valpar i stan som tror att taxiförare generellt är helt bakom flötet.

    SvaraRadera