Vilken öken..

Jahaja, inget vatten... borrdamm överallt... Fullt med tvätt. Tre hundar och två katter som drar in damm med sina pälsar, inga rena kläder, fullt med disk.

Nu ska dom trycka borrhålet på måndag. Nio meter är det till berget och hålet är 103 meter djupt. Då kommer det alltid tillräckligt med vatten säger dom. Borrdamm i håret, f-n vad det kliar och känns konstigt - nä, jag drar till hotellet och duschar. Vet inte när grävda brunnen är tom och då står man där med schampoo i håret. Jag är ensam i helgen, damerna är inte hemma så det är bara mig som jag behöver tänka på, som väl är.

Jag kan inte börja gräva för ledningarna till hålet eftersom riggen fortfarande står över borrhålet. Jag tar och klamrar kabel istället tror jag, så att så mycket som möjligt är färdigt inne, när vattnet till slut är indraget. Då kommer tvättmaskinen och diskmaskinen att gå dygnet runt.

Stadsbor! Vatten är inget självklart!!!

Vattenlotteriet

Vi har beställt en ny borrad brunn för den grävda räcker inte till. Samma visa varje år innan grundvattnet fylls på av snösmältningen - brunnen sinar. Nu fick vi nog. Har en borr-rigg på tomten. Jättespännande - slutar borrkaxet att damma - ja då finns det vatten. Efter nittio meter har de inte hittat mer än några liter i timmen, uppskattningsvis. Varje gång man stannar borren för att förlänga stången, ja då kostar det 600 kronor till. Nu stannar den och det dammar fortfarande (suck)... Men vatten hittar man alltid så det räcker säger borraren, optimistiskt...

Funderar på att sälja hålet för lagring av kärnavfall - då behövs sprickfritt berg. Ska gå ut och titta igen. Nittiotre meter, nu. Alltså nittiotre meter utan vattenbärande sprickor, är det möjligt? Nu var det service på riggen.

Min vanliga otur igen, förstås... Biter vidare på naglarna...

Vårtecken

De första vårtecknen här och kommer ses nu i dikena. Dikesslänterna pryds med färgprakt av takboxklädda BMW och Audi.

Mitt SMS till sambon som drar hästsläp längst R70:
"Ni möter takboxarna som fortsätter Vasaloppet på vägen i eftermiddag. Usch"

Läst inlägg i Falukuriren:
" det verkar som om de lägger hjärnan i takboxen när de ska ut och åka på vägarna"

För - Jag ryyyyser vid tanken av att försöka få en 750kg panikslagen häst ur ett släp som ligger på sidan i ett dike och hur f-n får man in hästen nästa gång det är dags och åka - om det nu inte blir nödslakt av en 200000kronors älskad familjemedlem i diket... Bara för att en dj-a BMW ska komma ett par sekunder tidigare hem från skidsemestern. Det är märkligt att en säkerhetstänkande förälder som köper hjälmar, barnstolar, tippskydd m.m. plötsligt i en bil, kan utföra vilka kamekaze-manövrar som helst.

För, om man lyssnar på en erfaren yrkesförare som är van att köra mot klockan - Det blir inte mer tidsförlust än så, om man väntar med omkörningen en kilometer och ligger kvar i 80km/h efter släpet en kilometer, tills manövern är säker. Eller om man möter släpet - om bilen framför håller 20km/h långsammare, så förlorar man inte mer tid heller på att vänta med omkörningen.

Jag är orolig inför hästekipagets hemresa i eftermiddag och det är själve f-n att det ska behöva vara så.

IT-bubblan

Det handlar en del om att det är 10 år sedan IT-bubblan sprack. http://www.e24.se/analys/girigt-flockbeteende-orsakade-it-kraschen_1905775.e24 och http://blogg.aftonbladet.se/bokmalen/2010/03/den-nya-skona-ekonomin-eller-it-bubblan-som-sprack.

Någon gång i slutet av nittiotalet tjatades det oupphörligt om IT och hur det skulle förändra ekonomin. Jag gick länge och funderade på vad det var - märkvärdigt var det i alla fall, den saken var klar. Hela industrin och finansvärlden såg vår framtid blomstra och allt som IT kom i kontakt med förvandlades till guld. Det tog ett tag innan jag förstod, men jag fick nästan komplex för att jag inte hängde med i utvecklingen.

När jag till slut begrep insåg jag:
"DET HÄR HAR JAG JU REDAN ANVÄNT I 5 ÅR - VAR ÄR DET NYA???"

Skillnaden nu var att de bönräknande finansgubbarna hade hittat fram till Internet och då blev det genast väldigt intressant och hett. Fann det lite löjligt och somnade om... Men det knäckte min verksamhet - beroende av Ericsson som jag var.

Hjärtlös maskin?

Jaja, nu ska alliansen fundera på att ändra reglerna efter att den 24-åriga mamman förlorade i kammarrätten. JAG funderar över vad det är för hjärtlösa psykopater som kan driva ärendet hela vägen upp i kammarrätten. Jag skulle räkna fingrarna efter att ha tagit en sådan person i handen. För reglerna följs väl inte mekaniskt av någon maskin?

Det går att se mellan fingrarna och om någon annan psykopat kritiserar, går det väl att motivera, eller hur? Om inte skulle jag ändå fundera på att byta jobb i deras ställe...

Pusselbiten

Ibland får man känslan av att vara en pusselbit. Nu är det DJUPVARNING igen... Jag ÄR djup på mornarna när jag vaknar. Se tidigare inlägg. Men känslan blir starkare, ju längre man lever. Att meningen med att man finns till, ligger i att man fyller ett hål bland andra pusselbitar. Alla konstigt formade runda flikar passar in på ett unikt sätt mot andra pusselbitar runt om, liksom.
Min gamle farbror dog i förrgår och min mor är den sista av den generationen i släkten. Även hon börjar tackla av i demens och brist på ork, nu. Sedan jag flyttat till ursprungsorten för släkten har sambon och jag tagit hand om de barnlösa släktingarna här och syrran har pysslat om mamma och pappa i stan. Så funderingarna kanske faller sig naturligt. Jo, känslan är att man är just en pusselbit på ett bord. Man ser bara kontaktytorna, de skiktade plywoodytorna men inte hela bilden på ovansidan. Det låter som fatalism, låt så vara. De viktiga händelser i livet som sker synbarligen som slump är förutbestämda, för att passa in i helhetsbilden som vi inte ser, därför vi måste se den uppifrån. Som pusselbit har vi inte det perspektivet.

Nu börjar jag vakna till. Nu skiter jag i sånt trams. Jag måste laga den förbannade diskmaskinen idag...