tisdag 29 september 2009

Jobbiga lägen

När jag berättar att jag enbart kör taxi på nätterna i Stockholm, får jag ofta frågan vilken den värsta körningen jag haft. Jodå, men det är inte som ni tror, brukar jag svara. Visst, man har blivit hotad och utsatt för lindrigare våld. Om man nu räknar ett försök till Rohypnol-påverkat fyllo som gör ett försök till strypning, som lindrigare våld.
Och visst kommer man ihåg när man varit osäker på avsikterna från några man 04.00 kört ut i en sovande förort en söndagsmorgon och kupéluften har varit tjock av spänd hotfull tystnad. Men det är inte det som man minns som det svåraste läget. Ett mer subtilt psykologiskt läge än ett fysisk betingat strypningsförsök är något som har gett intryck på mig mest.

Jag stod i en av de yttre södra förorterna då jag fick en beställning och jag åkte dit. På adressen stod en ambulans som höll på att lasta en bår. En man i ungefär samma ålder som mig mötte taxibilen och klev in.
"Följ efter ambulansen" säger han knappt hörbart. "Den ska till Maria Ungdom - Vet du var det är?"
"Javisst, vid S:t Görans Sjukhus" säger jag vänd mot honom med ett vänligt men glädjelöst leende.
Nu är det ju så att det skulle ta en halvtimme att komma till Maria Ungdom. Han visste att jag förstod vad det rörde sig om. Jag fick här ett dilemma som jag inte riktigt visste hur jag skulle hantera. Han var pappa till ett barn som var på väg med ambulans efter alkoholförgiftning eller en överdos. I det läget är han nog inte intresserad att prata om vädret, även om resan skulle vara en halvtimme av tystnad.
Jag förstod, tonårsförälder som jag var, att tankarna snurrade runt i skallen på honom och att han led alla helvetets kval. Han hade nog skuldkänslor och undrade vad han skulle gjort istället så hans barn inte hamnat i den här situationen. Skuld, som han pålade sig själv, förmodligen helt omotiverat. Men så är det ju med oss föräldrar oavsett vad som än händer våra barn - vi känner ansvar och ska skydda mot omvärlden.
Samtidigt kände jag att min totala tystnad under en halvtimme skulle kunna uppfattas som ett anklagande av honom i hans skuldkänslor och det ville jag definitivt inte. Jag funderade febrilt på detta hela vägen till sjukhuset och kom till en beslut lagom till vi var framme.
Han betalade och precis när han tog kvittot lade jag min hand på hans arm, tittade vänligt men allvarligt på honom och sa:
"Jag hoppas det nu kommer gå bra"
"Tack" sade han, log en smula och skyndade mot ingången.

jag har tagit upp situationen med psykologiskt utbildade och med präster som sagt att ja gjorde rätt, men det var en pärs innan jag kom på hur jag skulle hantera situationen. Ofta är det just sådana här möten som är de svåraste och mest krävande.

lördag 12 september 2009

Amöbors livsåskådning och Ramadan

Jag känner en viss uppgivenhet över hur saker och till är just nu.
Det är märkligt hur ett samhälle förändras till att vara fullständigt känslokallt och penningorienterat. Jag läser om kravaller i förorterna, jag läser om ett välfärdsystem som inte är värt namnet med en cynisk Försäkringskassa och A-kassa. Jag läser hur de fattigare blir fattigare och de rika blir rikare. Jag läser om en finanskris byggd av kortsiktiga vinstintressen. Jag läser om att vi ska ha våra pensionpengar som någon sport och tävlan om pengarna, utvecklat som någon form av lottosystem. Jag läser hur alltihop ska skyddas av en starkare, mångtaligare och mer välutrustad polismakt, vilket kommer behövas för att kväsa de allt fler som tappat tron på samhället.

Men allt är beroende på människors attityder och syn till sig själva och sin omvärld. Länge har vi matat våra barn som nu vuxit upp, till en syn på sin omvärld, med dokusåpor, dallas-attityder. Något som ibland benämns som ett amerikanskt inflytande med plastattityd, helt baserad på rå egoism och kapitalism.

Men efter att ha rest och träffat många amerikaner och faktiskt kommit dom inpå livet, är min uppfattning lite mer nyanserad. det är inte alls som här i Europa och Sverige.

I presidentedens slutkläm kommer "so help me, God". Det låter svulstig och pompöst i våra öron, men har faktiskt en innebörd för de flesta amerikaner. För, dom är inte helt sekulariserade, utan berättar gärna om sin tro. Nu kanske den inte helt överensstämmer med vår tro på hur religionen ska uppfattas, med abortmotstånd och dödstraff, men fortfarande finns de kristna värderingarna med "Den barmhärtiga samariten" och övriga olika bilder av att dela med sig till de mindre bemedlade. det finns ju i de flesta kyrkor. Den råa egoismen och kapitalismen är ändå nyanserad med kristna värderingar om ett humant samhälle, även bland de mest konservativa grupperna. Skillnaden är att de tror på välgörenhet, vilket vi gärna betackar oss för.

i den svenska kulturen och i övriga Europa med en kultur influerad av kristendom och senare, den socialistiska värderingsskalan har nyliberalismen inte något av detta. De gamla, sedan urminnes tider härskande kristna värderingarna byttes på många håll i en sekulariserad socialism som sedan försvann. Nu råder den rena råa egoistiska kapitalismen utan några inslag av någon filosofi eller livsåskådning alls. Det är snarare samma tanklösa levene som amöbans tankevärld i förhållande till omvärld och föda. Vi har alltså tagit till oss dokusåpor, Coca Cola och Dallas-värderingar utan att ta till oss det som kanske kunde väga upp en del av denna råa nyliberalism.

P1 är en intressant kanal. Härom dagen berättade en ung muslim om den pågående Ramadan med fasteperiod. De börjar fasta i tonåren. den här killen berättade att han inte förstod varför man överhuvudtaget skulle utsätta sig för detta, så han frågade sin skriftlärde farfar. Farfadern berättade att det bland annat var ett sätt för för att förstå hur det var att vara utan mat och vatten som många utsatta kunde vara och sen uppskatta maten som givits dem efter fasteperioden.

Det verkar ju på sätt och vis klokt. Men det får mig att tänka på Monor och Vanjor som kan simma runt i sina arvoden. Hur kan de någonsin till fullo förstå en utförsäkrad trebarnsmor? Hur ska de kunna sätta sig in i situationen och lidandet? Kanske de skulle behöva en Ramadan för att förstå? Eller kan det vara så att de också anammat amöbans livsåskådning och deras egentliga tankesätt är mest beroende på vilken väg till framgång som är mest lönsam?

Jag har också tidigare hävdat att det numer inte finns någon etik kvar - eller rättare sagt etik har blivit samma sak som lagtexten. Vad är lag? Jag tror att lag är något som säger "Hit men inte längre". det är ingen rekommendation, mer den kantiga bergfasta gränsen för vårt beteende mot omvärlden. Etiken är däremot de regler som vi rekommenderas leva efter och förmodas vara strängare än lagen, men på ett mer mjukare och heltäckande sätt. Lagen blir då amöbahjärnans levnadsregler - inte av etiska skäl utan av ren självbevarelsedrift så man inte far illa - i övrigt kan man göra som man vill eftersom det inte blir några följdverkningar, eller hur?

Hur ska folket med bakgrund från Rosengård tolka det bemötande de får från myndigheterna? De bemöts med lagstadgade regler och den etik de fått hemifrån tycks inte gälla här. När de inte känner att de är delaktiga eller bara möts med rå lagtext från myndigheter, vilket också är våld - hur ska de annars få utlopp för sina aggressioner om inte genom stenkastning på de symboler för makten som de omges av? De har kanske inte förmågan att reagera med skrivelser, jurister och politiska aktioner, men reagerar mot det ekonomiska och sociala våldet de har utsatts för. Sätt in lite mer poliser så kanske de lär sig uppföra sig.. tänker man inte så?

För, A-kassan och Försäkringskassan och övriga myndigheter har anammat amöbans livsåskådning, där standardsvaret är "vi följer bara våra bestämmelser. Likt andra förtryckarlakejer genom historien och under t.ex. Nürnbergsprocessen, använder man ursäkten "Vi lydde bara order" och ser sig själva som offer. Sen tiger vi övriga stilla, tittar bort och låter det hela fortgå. Vi låter det fortgå ända tills vi själva blir drabbade. För, vi blir inte sjuka, arbetslösa eller gamla och kommer alltid kunna stå på egna ben, eller hur? Systemet bygger ju på att det hela tiden finns en fast övertygan om att just jag aldrig kan hamna i en situation där jag behöver hjälp. Jag kommer aldrig bli en av systemets "fall-outs", därför tycker jag det hela är förträffligt, för skatten minskar ju.

Det mest tragiska är att även (S) tog till sig detta synsätt under Persson. Allt som nu pågår av orättvisor, grundades under Perssons tid. Därför törs inte (S)-politikerna reagera fullt ut med risk att själva hamna i skottlinjen om man kritiserar för hårt. Därför krävs en ny organisation, nya idéer som kanske inte heller följer någon vänster-högerskala, utan följer traditionell etik, empati och hjärtats röst. Vi kan inte längre vända bort blicken, tänka att vi inte har tid att engagera oss och låta amöborna styra oss.

måndag 7 september 2009

Kortlivat

Dagsländor och ensidig lojalitet är kortlivade.

Tappat fokus

Ibland blir tevereklamen lite fel. Först efter femte gången jag såg reklamen för Canal Digital hade jag uppfattat att det var Canal Digitals reklam. Varför då? Ni vet den där med åsnan framför Formel1-bilen. Kolla in hovarna, det är ju klart att djuret inte vill röra på sig. Jag blev ju bestört över hur dåliga hovarna såg ut med sprickor och skiktningar. Jag tyckte så synd om åsnan så jag missade poängen med reklamen.

fredag 4 september 2009

Fler av Jan Eliasson... - går han att klona?

Nu ska jag för en gång skull nämna en politiker utan att vara elak...
Jan Eliasson är nog den mest skickliga,brillianta, trovärdigaste diplomaten/politikern och med en ärlig passion för det han tror på. Fler av hans sort i politiken, så kanske man skulle se fram emot valet utan någon vånda...

torsdag 3 september 2009

Den här influensan...

Troligen har jag haft den redan efter att ha jobbat nere i stan. Vårdcentralen häruppe tyckte jag skulle ligga och ta det lugnt, bara. Fast, här i skogen kommer väl inflensor väldigt sent och jag var tidig med min. Så jag vet inte säkert, men symptomen var de beskrivna. Nu har jag väl haft de flesta influensor som gått under min livstid och alltid varit bland mycket folk. Sen säger Smittskyddet att det vanligtvis finns bara en influensa åt gången, så det verkar än mer troligt. Men så allvarligt drabbade den inte mig, ändå, kärnfrisk som jag annars är.

Frågan är då om det inte hade varit bättre att lägga den miljarden som massvaccineringen kommer att kosta, på att bekämpa de multresistenta bakteriestammarna istället. Nu dog ju ett par barn av den orsaken och de baskiluskerna lär ju inte klinga av som influensan, snarare tvärt om. Tills nu leder ändå de multiresistenta statistiken av dödsfall och så lär det nog förbli i långa loppet.

Fast, det lär ju inte ge några sålda lösnummer åt tidningarna och inte någon popularitet år regeringen...