onsdag 26 maj 2010

De rödgrönas dilemma

Satt och läste Kadhammars kolumn i AB , nu på morgonen om invandring. Mycket träffsäkert. Sen var TEMO på mig igår om opinionsundersökning. De frågade vad jag tyckte om olika partier.
Jag tror inte jag är mycket av ett politiskt geni, men jag är en dj-l på att tolka sammanhang. De rödgrönas stora problem går inte att lösa på hemmaplan - för att kunna gå vidare i välfärdsutvecklingen krävs att nya tankar kommer in i deras och vårt medvetande.
Hur har det gått för länder som har drivit hjärtefrågorna, som t.ex. Grekland, Tyskland och Storbritannien? Det behöver väl inte förklaras.

Om vi nu ska förbättra våra villkor kan vi inte längre göra detta som en isolerad företeelse i något land eftersom kapitalet flödar fritt, vi kan inte heller isolera en stat ekonomiskt som vi kunde tidigare. Just nu sitter våra rödgröna och funderar på hur man ska infria löften som ges till valet.
Och jag säger DET GÅR INTE! Inte så länge vi tänker förbättra i vår lilla ankdamm och bara arbetar i den. vi har också väldigt lite förutsättningar att göra några omfattande förändringar i den globala miljön.
Samtidigt flödar kapitalet fritt och gynnar de som anpassar sig till finansmarknadens lagar. Där gäller minsta motståndets lag. Minsta motståndet mot kapitalet regerar obehindrat, varhelst ingen hänsyn till människor och miljö finns. Vi kan inte förändra detta själva, vi kan inte förbättra våra villkor själva, för då blir vi ett Grekland till. Det här vet de rödgröna, men låtsas som ingenting.

Det spelar ingen som helst roll om vi går med våra fanor och banderoller till Norra bantorget på 1:a Maj. Nej, vi måste gå längre än så, vi måste gå från Sydney till New Dehli, från Moskva till Washington, från Santiago de Chile till London. Vi måste bygga upp en ny RÖRELSE för miljö och RÄTTVISA. Vi kan inte längre bygga välfärd i Rosengård om vi inte bygger välfärd i Bombay. För det är klyftorna mellan oss som finansmarknaden lever av och exploaterar. Det vet de rödgröna, men låtsas som ingenting och maler på i samma Bommersviks-anda som alltid. Vi kan inte hindra jobbare från Polen med sämre villkor att komma hit - men hjälp till att förändra i Polen, då! Den indiske lantarbetaren med cancer och genetiska skador från bomullsodlingens bekämpningsmedel - innan vi hjälpt honom kan vi inte hjälpa oss själva. Kaffeodlaren som jobbar gratis måste hjälpas först, innan vi kan börja att göra anspråk på bättre villkor.

Så länge ingen törs säga detta, ger jag inte mycket för några rödgröna koalitioner. Jag tittar mig uppgivet omkring för att hitta alternativ för en bättre rättvisa och miljö... Det är en hydra som äter av världen och vi måste hugga av huvudena samtidigt.

2 kommentarer:

  1. Amen!!!

    Vi måste lämna gamla förlegade politiska och ekonomiska system och anpassa oss efter ett större .. gränslöst .. sammanhang. Det rödgröna alternativ som vi nu erbjuds är otidsenligt och stendött, tyvärr!! Den "förnyelse" som utlovades för fyra år sedan lyser verkligen med sin frånvaro och det som erbjuds känns skämmande välbekant från andra misslyckade vänstersocialistiska experiment.

    Därmed inte sagt att jag står och hurrar för Alliansen alla förslag .. men jag ser ta mig sjutton inget annat val??

    SvaraRadera
  2. Vet inte - Jag tror kanske på någon mer insiktsfull reformation, baserad på ideologiska grundvalar.

    SvaraRadera