Jag har ju lämnat taxibranchen nästan helt. Det har tagit lite tid och hitta något nytt att engagera sig i och nu tror jag mig ha hittat en ny födkrok igen. Jobb på hemmaplan har jag sökt i ett par år medan jag arbetade i Stockholm. Eftersom jag nu lämnade det för att det frestar både ekonomi och relationer att arbeta på annan ort, mer än vad de höga damerna och herrarna förstår. Samtidigt är man i åldern där det man inte längre är attraktiv.
Har därför kontakt med A-kassa och Arbetsförmedling och jag klarar inte det. Jag får anstränga mig för att inte låta mitt djupa förakt för den sortens verksamhet, börja skina igenom. Jag ser hur man sätter sig på höga hästar och tittar ned på oss som de lever på. Jag biter mig ständigt i läppen för att inte säga något dumt. Jag ser deras arbete mer som ett sätt för dom att motivera deras existens, genom regler, blanketter, kontroller och självklara handlingsplaner som jag redan själv utarbetat under flera år. De tillför inget nytt, annat än åt dom själva. Alla som går till dem för att hitta jobb är idioter, tror de.
Nu har jag hittat något nytt att satsa på till 200 procent. Jag ligger i startgroparna och hoppas hitta lite pengar att leva på i början - A-kassa uteslutet då jag säkert får betala tillbaka om jag engagerar mig i något nytt. Entreprenörskap är tydligen lite farligt för dem...
.. det finns mycket som talar för att jag borde ta detta gamla, trasiga
papper mellan tummens och pekfingrets yttersta delar och förpassa det till
när...
4 veckor sedan
Ahhh .. grrr .. been there, done that .. och det är ett rent helvete! Till slut grips man av totalt självförakt och vill bara lägga ner för att få slippa underordna sig människor som inte ens förstår sitt uppdrag. Usch jag minns det så väl att jag hetsar upp mig, märker jag.
SvaraRaderaJag köpte en beg lövsåg och tillverkade dörrskyltar, stickade vantar och sockor av upprepade tröjor och sydde dockor av gamla kläder .. som jag sålde svart för att överleva under den tid som vi byggde upp vårt liv .. det gick vägen med ett nödrop och i dag behöver vi inte ens gå i närheten av några åtgärder eller stimulanssysselsättningar, arbetslöshetscaféer eller framtidssamtal .. *ryyyser*
Du fixar det här BDK .. det är jag övertygad om. Hör av dig om du behöver recept på billig mat eller en mall på en dörrskylt .. jag är specialist!! ;-))
Arbetsförnedringen kallas det populärt - och jag skiter i dom...
SvaraRaderaDu kan och överlever utan dem jag vet dewt.
SvaraRaderaJag klarar mig antagligen bättre utan dem. De får mig ur balans, gör mig bara deprimerad och stjäl all energi som jag uppbringar för att bygga något nytt.
SvaraRaderaFörstår dig till fullo. Jag är otroligt glad att jag inte behöver besöka dessa småpåvar.
SvaraRaderaEn klok människa sa till mig en gång.
"Ge den lilla människan makt, så blir den odräglig"
Jag tror att det är speciella människor som tar den typen av jobb - de kan koppla bort alla känslor och förnuft om de har något.
SvaraRaderaArbetsförnedringen ja. Vidrig institution - jag undrar hur de väljer personal? Har de nån sorts speciella krav på inflexibilitet, överlägsenhet, förakt och kurser i jollrande tonlägen?
SvaraRaderaEller blir folk såna av att jobba där?
De har nog kurser i det. Men grundförutsättningen är nog någon socionomutbildning utan någon fallenhet för att serva människor.
SvaraRadera