Andra saker som var bättre förr...

För sisådär tjugo år sedan så var ett skriftligt avtal något som tecknades som en sista absolut gräns för parternas uppträdande mot varandra. Man sa att när man börjar slå paragrafer i huvudet på varandra - ja, då var samarbetet redan förverkat och på upphällningen. Parternas goda vilja till att hitta lösningar vid meningskiljaktigheter var det allra viktigaste, inte vad som var på pränt i avtalet.

I dag vet jag inte, på något sätt har man frångått detta och det har blivit god affärsanda att driva saker till sista bokstaven i ett avtal. Det görs med parternas goda minne och är inget konstigt med det. Om det sen är rationellt och till gagn för bägge parter, det är av mindre betydelse för framtida samarbetet och andan. Ibland funderar jag på vad dom lär sig på affärsskolorna idag... Men det håller juristerna sysselsatta i alla fall.