Revan(s)chen och hur vi bedömer människor.

Ibland förvirrar den engelska stavningen och meningsuppbyggnaden. Satt länge och klurade på om det skulle vara ett S i revansch. Jo, i svenskan ska det vara det kom jag på efter att anlitat Google.
Sitter och lyssnar på Susan Boyle med Spotify's hjälp. Har skivan hemma men inte här. Sambon fick den i julklapp. Susan Boyles framgång fascinerar mig, verkligen. Hon har levt halva livet, nedtryckt av omgivningen till att verkligen bli grå och osynlig. Men ändå med en humor och hennes fantastiska röst som hon odlat.
Sen blir hon till slut upptäckt och blommar upp . Jag hoppas innerligt att hon hanterar framgången väl.
Den här har ni väl sett till leda.

Satt på Övfre Östermalm och tackade ja till en körning. Körde fram och in hoppade en välklädd vacker kvinna i päls som gärna satt och småpratade lättsamt. Hon berättade att hon hade varit hos sin far, skulle på en tillställning och att hon minglade sig fram genom livet. Hon intresserade sig sedan för min tillvaro så mycket att jag till slut tyckte att jag tömde för mycket om mig själv. Så för att vända samtalet lite, ställde jag frågan:
"Vad jobbar du själv med då?"
" Jag är i mediabran(s)chen" svarar hon.
Hon får ett kärvt allvar i rösten och fortsätter "Men vad har det för betydelse egentligen? När jag går på de här tillställningarna och får frågan, kan jag ibland tänka -Om jag nu svarar att jag är gatsopare, skulle du då tystna och gå där ifrån? Istället för att jag säger att jag är i den här branschen jag är i, menar jag. För - finns det inte alltid en intressant sida av någons liv? Hobbies av något slag som präglar och förgyller tillvaron. Livsöden som kan fascinera? Egenskaper och talanger som kan vara fascinerande?
Men det är bara jobbet som intresserar andra och sätter etiketten intressant eller ointressant. Som om det skulle vara det enda som gör människan. Är det inte så?"
"Jo, tyvärr är det väl så" svarade jag.

Nåt att livnära sig på?

Jag känner mig klart deppig och håglös av att vara i stan - jag mår inte bra av det, helt enkelt. Jag vill vara hemma hos sambon och alla djuren. Kan inte ta mig för något vettigt här, som att gå ut i det vackra vädret. Jag har blivit rådd av expertisen att jag måste röra på mig men jag blir bara deppigare att röra mig i den här dj-a förorten. Jag tillverkade och satte in en annons i lokalbladet hemma - får se om det ger något napp. Måste hitta på något vettigt att göra på hemmaplan. Kan det här vara något - vad tror ni?

• Inga virusprogram behövs, okänsligt och allt som behövs ingår.
  
• Inga licenser att betala för.
  
• OpenOffice program ingår, ALLA nödvändiga program ingår för bilder, ljud m.m.
  
• Min gamla femåriga maskin med 250Mb minne och 1,1GHz går som en klocka med den här installationen av operativsystem.
• Blir aldrig "trött och slö" efter ett tag. Samma installation rullar på, år ut och år in. Mjukvaran s.a.s. behåller formen. Uppgraderingar föreslås hela tiden och görs med en knapptryckning, när du själv tycker det är lägligt.
  
• Hittar nätverken utan problem, ja t.o.m. att man måste begränsa så att den inte hittar grannarnas oskyddade nätverk.
• ALLA PROGRAM ÄR GRATIS!!!!
• Om man nu, mot förmodan, vill ha Windows kvar så kan man välja när man startar datorn.
  

Jag har kört det i snart två och ett halvt år på fem datorer - låter det intressant? Min nyaste laptop (som jag nu skriver på) har det. Windows är utslängt och är inte saknat. Risken är att det låter för bra för att vara sant till en luttrad Windowsanvändare. Jag kommer hjälpa till med installationen, fixa lokala nätverk m.m. för en låg kostnad.

JAG BÖRJAR BLI DESPERAT!!!!!
Som sagt - jag måste hitta något vettigt att göra. Jag mår skitdåligt av att vara här... Hur låter det här då?

Svarttaxi

Nu var det en 38-åring som våldtog i sin bil och i rubriken kallades taxiförare.
TAXIFÖRARE? - IN MY XSS!!!!!!
Hade det varit en läkare eller jurist hade det kallats FALSK dito - men inte nu.
Vi borde svartlista den som skrev och inte hämta på Arenavägen 63!

Vinter

Snökaos och snökaos...
Det är vinter en gång om året och ibland kan den bli lite extra påtaglig, bara. Som vanligt innebär innehavet av ny exklusiv bil att man är en sjuhejare på att köra, eller hur? Alldeles i synnerhet i snöstorm.
På något sätt utmärker sig BMW-förare speciellt. Fast - jag misstänker att ekipagens innehåll av hästkrafter (hp) är omvänt proportionellt med ekipagens innehåll av samarbetande hjärnceller (Sh)multiplicerat med det sexuella innehållet i byxorna (sex).

Kan beskrivas med formeln Sh*sex= 1/hp

The sailing ship effect

Bokmalen beklagade sig över sin bil som bara krånglade och jag kom att tänka på det när jag satt och diskuterade bilar med en klimatexpert igår. Vi kom in på ett uttryck bland ekonomer som kallas "The sailing ship effect". Det är att när en föråldrad teknologi närmar sig sitt slut, lägger man ned ofantligt mycket pengar och möda på att utveckla denna vidare, så att den motsvarar den nya tidens krav. Detta för att den ska kunna leva vidare i konkurrens med ny teknologi som kan ersätta. När segelfartygen började få konkurrens med ångfartygen, utvecklade man allt snabbare, smidigare, större segelfartyg, gärna i stål. Men det blir dyrbart och konstlat - en slags konstgjord andning på en döende teknologi.

Nu tänker jag på förbränningsmotorn som sitter i alla bilar idag och principen är den samma som när Nikolaus Otto och Rudolf Diesel utvecklade den på artonhundratalet . Vad det hela rör sig om är att man ska kontrollera en förbränning på max 0, 01 - 0, 02 sekunder, så att denna blir förlustfri och inte släpper ut oförbrända rester från förbränningsrummet. För att klara detta, pular man idag in en otrolig mängd finmekanik och elektronik i bilarna för ökad effektivitet och miljökrav. Som gammal komponentexpert inom elektroniken, vet jag att miljön i en bils motorrum är det absolut värsta tänkbara helvete för en liten elektronikkomponents liv. Det vibrerar, skakar och hoppar, blir varmt och kallt, det blir fuktigt och torrt om vartannat. Det är klart att de dör så småningom. Och under huven sker många hundra gånger mer funktioner och processer än vad som var i Apollo-projektet som tog gubbar till månen på sextiotalet.

Men fortfarande begränsar förbränningsmotorns princip, verkningsgrad och val av klimatvänligt bränsle.

Men fordonsindustrin har inte velat anpassa sig. Man kör på i gamla hjulspår. Allt nytt som har tagits fram har bromsats så att utvecklingen inte kan hota förbränningsmotorn. Så de nya "ångfartygen" har faktiskt inte givits en chans att konkurrera, när det gäller bilindustrin. Hoppas kanske lite att Spyker/SAAB kan vara en ljusning...

På hoppets barikader...

Jag tror den här bilden kommer från andra franska revolutionen. Franska revolutionen var i huvudsak, borgarståndets revolution, eftersom bönderna var livegna. Men jag gillar bilden, den förmedlar hopp om en bättre framtid, en gemensam kamp mot en bättre tillvaro. Mannen med bössan, kan han vara köpman, kanske? Han slåss sida vid sida med arbetaren som vill kunna ge sina barn en bättre framtid. Grabben i sin ungdomliga iver skriker "framåt!"
Revolutioner brukar vara blodiga och gudbevars så är inte det de medlen socialdemokratin brukar kämpa med för att uppnå förändring. Men kampen kan vara lika intensiv, lika engagerad, lika innerlig på parlamentarisk väg. Den vägen har använts i mer än hundra år och varit framgångsrik. Det vore intressant att höra August Palm eller Hjalmar Branting i talarstolen. Det var kampen för allmän rösträtt, kampen mot statarsystemet och kampen för fackföreningarna. Engagerade människor som Gunnar Sträng cyklade mellan de politiska mötena i Småland. Det lät nog lika intensivt som Olof Palme när han var i stöten.

Det skapade hopp och förtröstan. Det skapade utveckling och framtidstro. Man gick till arbetet med förvissningen att allt skulle kunna bli bättre om man kämpade tillsammans. Man lappade sina kläder i förvissningen att det kan bli bättre. Man slogs med vägglössen i förvissningen att det blir bättre och större bostäder. Man bet ihop i förvissningen om bättre tider när uppdelningen av fattiga och bemedlade skedde i skolorna med fattighjälpen skreks utpekande i klassrummen.

Idag har vi inte någon engagerad kampvillig agitator som kan ge tillbaka tron på framtiden. Men misären och klasskillnaderna ökar, misstroendet mot de egna politiska ledarna ökar och misären förnekas och ökar. Fattigdomen kommer tillbaka. För - vem kan säga att ett utförsäkrat, deltidsarbetande vårdbiträde med tre barn åtnjuter någon välfärd?

Ingen politiker säger i någon talarstol: -Vi ska skapa ett bättre Sverige igen! Ingen politiker står upp och lovar: - Vi måste bekämpa den nya fattigdomen! Ingen politiker står upp och lovar: - Vi måste få bort deltidstvånget! Ingen som vi kan se dagligen står på Sergels Torg ihop med arbetslösa och kräver jobb. Ingen som med inlevelse skriker - KÄMPA, KÄMPA, KÄMPA!

Istället springer man mellan de mer betalda styrelseuppdragen, så att man själv kan leva ståndsmässigt på samma nivå som de man skulle agitera emot. Om man hade det minsta engagemang i de frågor som man är vald för att arbeta med, skulle man inge hopp och stridsanda. Istället smyger man runt och skapar dåliga kompromisser i det fördolda, alltid i en försämring för de man representerar.

Menande vandrar blicken mot de stater där systrar och bröder har sämre levnadsvilkor. "Kapitalet rör sig fritt och etablerar sig där det är billigast och överklassen har det bäst" säger man. Visst, men har den förlamade rörelsen gjort tillräckligt för att verka över gränserna till dessa länder? Kan inte rörelsen verka lika blixtsnabbt över gränsena som kapitalet? Har man kontakt med systrarna och bröderna som vill kämpa för att nå den nivå VI var på? Är inte detta också möjligheten att öka välfärden i världen och förutsättningarna för hållbara lösningar för en världsmiljö?

Jag tror det, men inte med en förlamad rörelse och med Monor, Vanjor, Thomasar i ledningen.

Vad är detta?

Lunch, kompis eller vallningsobjekt???

Underbara kvinna

Satt och längtade hem. Kvinnan är bara så underbar...

Gammal visdom

Ett hett tips till Storstockholms Lokaltrafik:
Efter att ha sett ett antal bussar stå och slira på busshållplatser, undrar man... Vart tog den där lilla sandlådan med skopa vägen som alla bussar hade bakom förarsätet? Den försvann i början på sjuttiotalet och har inte setts till sen dess. Själv har jag en påse med grov kattsand med mig i bilen.

Bara lite disträ...

Äsch då, han glömde bara att han hade bussen med sig när han skulle in och äta lunch.http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6371574.ab