Den andra vågen...

Jag har passerat femtiofemstrecket och insett att min gamla utbildning inte räcker till efter att ha lagt företagarhandskarna på hyllan. men vad det verkar, är man tvungen att arbeta till de sjuttio. Någon ny utbildning är inte att fundera på, eftersom man är för gammal för några bidrag eller studielån.

Fast, jag slår de flesta i datakunskap. Jag har ju ägnat mig åt internet i femton år, kan de flesta kontorsprogramen, blir ofta tillfrågad av yngre personer. Jag kan dra en vits med rätt timing på en engelsk pub så att alla skrattar hjärtligt runt disken och med knappt skönjbar accent. Jag kan sälja och övertyga om det mesta (värst är om mig själv, eftersom jag har en förmåga till överdriven självkritik).

Alltså, å ena sidan är man för gammal för att samhället ska investera i någon utbildning, samtidigt som man kräver att femtiofemåringen skall arbeta till sjuttio. Dessutom har man enligt "marknaden" passerat bäst-före-datumet och är oflexibel och senil. Det går ju inte att anställa en femtiofemåring - det blir ju bara problem med gamla omoderna idéer och omoderna erfarenheter. Det är ju nya tider nu och någom försiktig, gammal förlegad insiktsfullhet kan vi ju inte hantera. Gubben är ju nästan lika gammal som min farsa, tänker den trettiofemårige chefen, med rädsla och osäkerhet om sin auktoritet.

"Men nu djävlar kommer den andra vågen", tänker jag. Nu lägger jag upp en ny strategi för resterande femton åren i arbetslivet. Hänsynslöshet och falskhet verkar ju vara ledorden, så nu använder jag mina armbågar och mina erfarna artrosvärkande knän till att sparka och trampa ned omgivningen av orutinerade snorungar. Jag vet så väl hur man gör - det är bara att dra på! Är det inte så?