Igår var det den 6 juni-nationaldagen!

Här måste det ha blivit ett missförstånd - det är inte Gustav Vasas intåg i Stockholm eller något annat som vi flaggar för, kungen håller tal och vi har nationaldag för. Den riktiga anledningen är att jag fyller år! Detta måste korrigeras i folks medvetande omedelbums!!!! Det är bara min blygsamhet som har hindrat mig från att säga det tidigare.

Fast, har ni tänkt på att Sverige och Storbritannien är har faktiskt två gemensamma likheter: Dels hade vi inte fram tills Sverige skaffade det, någon nationaldag och dels är bland de äldsta suveräna nationalstaterna med obrutet egenstyre i världen. Så är det. Jag och min Britiske vän satt och spånade varför det förhöll sig så - ingen nationaldag?
Vi kom fram till att det måste bero på att själva nationaltänkandet är så inmurat i en homogen befolkning så att det helt enkelt inte behövdes ytterligare enande symbolik - det skulle bara bli konstlat och krystat. Men eftersom det numer blivit en större uppblandning av kulturer och etniska bakgrunder, så behövs nationella symboler att sluta upp runt i gemenskap. Inte minst kan vi se det från talare på Skansen och mottagare av fanan från kungens hand.

Tittade på det där från Skansen igår och det är faktiskt 199 år som Bernadottarna suttit på tronen. Fortfarande har dom strategin kvar i blodet sen Jean-Baptiste - det är ju egentligen ganska smart att lägga ett bröllop runt 200-års firandet nästa år. Nästan så att man kan se Jean-Baptiste ligga och småle i sin grav. Jag menar - mästerstrategen och fältherren marschalk Jean-Babtiste i Napoleons armé, som alla hökar då trodde skulle föra tillbaka det utarmade krympta Sverige till en stormaktsposition igen. Det blev ju inte så - killen insåg ju att landet var chanslöst och jobbade fram en fred som fortfarande är gällande. En god strateg vet också när det är dags för fred.