Stackars barn...

En familj, bestående av far, mor och tre barn satte sig i bilen vid en av de mer attraktiva båtklubbarna med de dyraste båtarna och skulle till en av de mer attraktiva förorterna med de dyraste villorna. Så fort ungarna sa något skulle mamman göra hela samvaron till en undervisning i svenska eller matte. Kom dom in på namn så skulle det bli stavning och sen skulle det räknas bokstäver. Sen blev det svenskundervisning igen. Ungarna bröt av när det gick och bytte samtalsämne som genast styrdes över till att bli någon undervisning igen.

- "Herregud, koppla av nån gång kärring, var tyst och låt ungarna vara", tänkte jag tyst och led. Men det säger inte en taxiförare som bara ler stort och trevligt med pokerfejset.

Sen började det med fotbollsläger ena veckan och skidläger den andra och att dom skulle göra resultat och hamna i utvecklingsteam. Det var elitsatsningar i skidor och fotboll, med fulla kalendrar. Sen blev det svenskundervisning igen och matte och nån tävlan att vara bäst igen. En prestationsinriktning och karriärstege redan från barnstolsnivå, verkade det vara. Hela resan lång, som tog en tjugo minuter.
-"Stackars barn", tänkte jag lidande, ända tills jag styrde in på deras gata.

För att stilla mitt sinne, ringde jag min sambo efteråt och berättade av mig om det olustiga upplevelsen. Naturligtvis utan att avslöja detaljer som kan avslöja vem, vilka och var, som sig bör enligt tystnadsplikten. Precis som här i bloggen.
-" Du" säger hon allvarligt. "Det är dom ungarna som i bästa fall kommer hem med grönt hår, piercing i hela ansiktet och bara vill lyssna på musik" Någon form av revolt blir det så småningom.