Läsglasögon, dj-a otyg!

För sisådär 14 år sedan, satt jag och läste en sån där tegelstendeckare på engelska med liten text. Texten var ovanligt kladdig och otydlig, så jag bytte till en annan med lika dåligt tryck. Sen började eländet. Jag gick till optikern, en liten ung dam som kollade synen och sa att jag behövde läsbrillor.
"Det kommer när man blir lite äldre, förstår du"
"Vet hut ungdj-l" tänkte jag och betalade eländet - 1200kronor tror jag det var.
Sen upptäckte jag att det gick nästan lika bra med bensinmacksbrillor och nu har jag ett halvdussin på olika ställen på fastigheten.
MEN DE LIGGER LIKFÖRBANNAT ALLTID PÅ FEL STÄLLE!
Dessutom - om man nu bär med sig dom så kan man inte hela tiden ha dom i fodral - tar för lång tid att ta upp varvid efter några veckor så är dom grumliga som mjölk. Har ett par såna på mig nu, så man kikar liksom i kanten där det fortfarande går att se igenom dem. Skickar någon SMS, typ mina barn eller sambon så har man inte brillorna med sig och kan inte läsa. Eller så har man tappat dom som vanligt.
Efter14 år kan jag fortfarande bara inte vänja mig med otyget!!!!!
Fast, vid lämpliga tillfällen kan man ju titta över kanten på dem med den kloka, effektfulla,myndiga landsfadersblicken som bara läsbrillor kan ge.