Kapitalism kontra socialism

Jag tror inte dom vet att dom berör samma ämne i sina bloggar. Vill inte länka allt, men så här skriver anybody:

"Det pågår en debatt på AB om Michael Moore och kapitalismen.

Johnny Munkhammar anser att vi borde älska kapitalismen för den ger oss frihet och välstånd. Läs vad han tycker HÄR.

Psykologen Lars Folke tycker att kapitalismen krossar våra psyken och själar och är mot alla moraliska och etiska principer. Läs vad han menar HÄR.

Josefine Adolfsson säger att ekonomiska system inte är till för att älskas. Läs hennes fullständiga uttalande HÄR.

Jag tänker ... att om vi hamnade på en mindre ö i ett mindre hav och högg ner alla stora träd för att bygga oss bekväma bostäder och ..

.. använde resten av träden för att värma våra bekväma bostäder och ..

.. dödade alla djur för att äta upp dom och göra varma och vackra pälsar av dom och ..

.. fiskade upp all fisken när djuren tagit slut och ..

.. uppfann ett sanitetssystem som förorenade allt dricksvatten och ..

.. grävde djupa hål för att komma åt kol och olja för att slippa röra på oss så mycket?

SKULLE VI KÄNNA OSS LYCKLIGARE DÅ, när vi slutligen satt där .. i våra varma hus, i våra fina pälsar och vår hygieniska och bekväma tillvaro ... på vår skövlade och obeboeliga ö??

För det är väl dit den ohejdade kapitalismen leder. Vi konsumerar förutsättningarna för livet för kommande generationer ..

.. eller har jag fel??"

Sen skriver Islandsmamman:

"Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten,
inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk,
den brusar inte upp,
den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten,
men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den,
allt hoppas den, allt uthärdar den.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre,
och störst av dem är kärleken.
(1 Kor 13:4-7, 13)

Inte för att jag är nån stor läsare av Bilbeln. Jag har försökt men somnade nånstans i Abel födde Gesar, Gesar födde Blurt, Blurt födde Jasau eller hur det nu var. Men det där, om kärleken. Det går rakt in. Särskilt det här: Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

Nu menar jag inte bara kärleken mellan älskande par utan Kärleken som fenomen. Kärleken till våra föräldrar, vänner, syskon, våra barn och våra partners. Kärleken till Jorden, till Livet, till sången och skönheten.

Kärlek.

Det är grejer, det."

Tidigare blev jag intresserad av ett operativsystem som kallas UBUNTU och jag sökte den egentliga betydelsen av ordet och fann Desmond Totos förklaring av ordet och även Nelson Mandelas förklaring. Två stora män jag beundrar.

Wikipedia:

Meaning

An attempt at a longer definition has been made by Archbishop Desmond Tutu (1999):^[3]

A person with Ubuntu is open and available to others, affirming of others, does not feel threatened that others are able and good, for he or she has a proper self-assurance that comes from knowing that he or she belongs in a greater whole and is diminished when others are humiliated or diminished, when others are tortured or oppressed.

Archbishop Desmond Tutu further explained Ubuntu as follows (2008):

One of the sayings in our country is Ubuntu - the essence of being human. Ubuntu speaks particularly about the fact that you can't exist as a human being in isolation. It speaks about our interconnectedness. You can't be human all by yourself, and when you have this quality - Ubuntu - you are known for your generosity.

We think of ourselves far too frequently as just individuals, separated from one another, whereas you are connected and what you do affects the whole world. When you do well, it spreads out; it is for the whole of humanity.

Louw (1998) suggests that the concept of ubuntu defines the individual in their several relationships with others, and stresses the importance of ubuntu as a religious concept. He states that while the Zulu maxim umuntu ngumuntu ngabantu ("a person is a person through (other) persons") may have no apparent religious connotations in the context of Western society, in an African context it suggests that the person one is to become by behaving with humanity is an ancestor worthy of respect or veneration. Those who uphold the principle of ubuntu throughout their lives will, in death, achieve a unity with those still living.

Nelson Mandela explained Ubuntu as follows:

A traveler through a country would stop at a village and he didn't have to ask for food or for water. Once he stops, the people give him food, entertain him. That is one aspect of Ubuntu but it will have various aspects. Ubuntu does not mean that people should not address themselves. The question therefore is: Are you going to do so in order to enable the community around you to be able to improve?

Jag tror svaret är att i grund och botten ligger kärleken till sin nästa. Kapitalism och socialism är groteska i sina extrema former, men kärlek och empati kan aldrig bli groteska , hur extrema de än må vara i sin omfattning. Sen måste den insikten styra vad vi kan ta från bägge ekonomiska filosofierna, för att bli ubuntu, kännande, älskande människor i ett humant samhälle. VAR vi hamnar på den röd-blå skalan är väl då kärnfrågan, om vi nu ens ska använda den... Häri ligger också kärleken till jorden och allt levande dessutom. Det ekonomiska systemet kan inte stå ensamt som livsfilosofi, utan är bara ett instrument för att uppnå en bättre värld ihop med det andra instrumentet juridiken.