Fortsättning i Max Pś hjulspår om egoism.

Åter till Max P och hans blogg:
Jag har i bloggen någon gång sagt att mina vovvar är mer socialt kompetenta än de jag ibland kör. Betänker man sedan att det blivit modernt att säga att "alla är egoister i högre eller mindre grad" och att det följer utvecklingsläran. Den här logiken har använts i socialdarwinismen och är grunden för fascism och nationalsocialism.
Men det finns en paradox i darwinismen som växte sig allt starkare efter hand som den mänskliga hjärnan växte. Jag går tillbaks till vovvarna igen som jag har betraktat i deras sociala samverkan. Visst, de morrar åt varandra när det är matdags, men de slåss aldrig om maten. De är mest rädda att någon annan ska ta deras mat och vill sätta sig i respekt. Annars skyddar dom flocken - en för alla, alla för en. Jag ser det som en primitiv solidaritet för flockens överlevnad.

Människan också är ett flockdjur och en växande hjärna blev ett vapen för artens överlevnad. Men det finns ett problem med en stor hjärna - nämligen en stor energi- och näringsförbrukning, långt över andra arters förhållande mellan hjärna och övriga kroppen. Den skulle bli alltför känslig i sin utveckling om barndomen gjordes allt för kort. Störningar i näringsintaget skulle få förödande konsekvenser för hjärnans utveckling om det gick för fort med uppväxten.

Alltså fick vi en lång barndom, men förhållandet mellan barndom och fertil del av livet blev ungefär 15/15 år eftersom medellivslängden ofta inte var mer än trettio år. Det innebär ju att det skulle bli en hejdlöst massa föräldralösa barn som behöver omvårdnad, uppfostran och tillsyn. Dessutom skulle det bli ett tidigt "dagisproblem" om inte flockens vuxna såg efter varandra också och bibehöll antalet vuxna som överlever - här kommer då altruismen in som en del av artens överlevnad och blir till en paradox i Darwins utvecklingslära.

Därför tror jag att altruism är en mycket grundläggande instinkt hos människan, långt mer betydande än egoismen. Människor som har lidit eller lider stora umbäranden uppvisar ofta en ökad altruism mer än en egoism när de går tillbaka till grundläggande värden i livet. Människor som alltid levt gott, brukar däremot uppvisa ett egoistiskt tankesätt.

Altrusmen är också grundläggande i samhällsbyggnadenoch ju mer komplext samhällsbygget blir, desto mer behöver vi solidariteten. Jag tycker vi har sett ödeläggelsen efter egoismen när vi betraktar finanskriser och annat.