lördag 5 december 2009

Varför ska man alltid kasta ut barnet med badvattnet?

Vi har för några år sedan påbörjat en kamp mot en fiende som hotar att dränka våra kuststäder, hotar att skapa torka och och svält för miljarder människor, radera ut städer med stormar m.m. över hela världen och med konsekvenser vi ännu inte kunnat räkna ut och förutse.

För sjuttio år sedan började ett krig där två stora allianser försökte förgör varandra. Det varade i sex år. Under denna tid var människorna extremt innovativa. Man utvecklade nylonet, man lärde sig styra raketer, man utvecklade jetmotorn, man preparerade uniformer med DDT (nåja, kanske inte så bra, men ändå en innovation). Man utvecklade radar, man lärde sig utföra kontrollerad klyvning av atomer m.m. Antagligen så påbörjades utvecklingen av transistorn och penicillinet.

I Uppdrag Granskning diskuterades transportsystemets inverkan på koldioxidutsläppen. Hur man än vred och vände på det så skulle utsläppen inte minska märkbart. Miljöfolket säger ju då att man måste minska biltrafik, flygtrafik och annat. Som vanligt är miljörörelsen beredd (i alla fall på pappret) att klä världens medborgare i aska.

Vad har egentligen ändrats i transportsystemet? Jo, man har infört etanol på bekostnad av spannmålspriserna och egentligen inte ändrar förbränningen av fossil med gödsel och transporter. Man använder biogas som inte lär räcka till allt. Men fortfarande är verningsgraden c:a 25procent. D.v.s. om vi eldar fyra hektar sockerrör, så är det bara en hektar som får hjulen att snurra, resten värmer vi bara luften med.

Nu måste jag ge Andreas Carlgren en eloge för att han står emot och låter sig bli kallad "teknikoptimist". Tydligen ett nytt ord, men jag ingår gärna i den kategorin. För, kunde man göra så mycket på sex år, kan man nog hitta ett sätt att driva våra fordon på ett vettigt sätt. Egentligen har principerna för framdrivning inte ändrats särskilt mycket sen förra sekelskiftet.
För kommunikationer är samhällets blodomlopp och är fredsbevarande och får människor att mötas och förstå varandra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar