lördag 19 december 2009

Torsksyndromet

Jag tycker klimatmötet i Köpenhamn ledde till insikter om vad som inte är möjligt att komma överens om - det var en framgång. Miljörörelsens gamla beprövade asket-tänkande fungerar inte.

Det här känner ni väl igen?:
Först skriker miljörörelsen att torsken håller på att ta slut. Sen görs det utredningar. Efter det kommer politikerna och förhandlar om fångstkvoter. Ingen vill göra inskränkningar av det egna landets kvot utan det förhandlas i det oändliga, tills en dålig kompromiss kommer till stånd. Vidare hittar varje land på sätt att komma runt avtalen och sen hittar varje fiskare på sätt att tjuvfiska. I slutänden blev det inte mycket mer än en tummetott och torsken fortsätter att minska.

På samma sätt har man i Köpenhamn försökt förhandla om utsläpp. Men här kom man inte längre än till politikernas förhandlingar, sen blev det stopp. Varför?

Jo, det är alldeles för komplext för att begränsa rakt av. Man kan inte slå sönder människors materiella standard eller grusa förhoppningar om materiell standard utan att man avundsjukt kommer titta på någon annan grupp och känna sig oförättad. Det kommer bara leda till konflikter. Så är det bara.

Det kommer dessutom att minska det ekonomiska utrymmet för alternativa klimatvänliga lösningar.

Hoppet står endast till en enad teknologisk utveckling i ett krigförande läge mot den gemensama fienden och jag tror envist på att det är enda vägen - den enda positiva vägen. En klimatteknologisk konferens med Forskare/Politiker är mer relevant, där i-länderna bidrar med stora utvecklingspengar och får betalt efter resultat från en gemensam pott baserad på BNP, som då fastställs på mötena.

Sen kan vi begränsa utsläppen i en positivare anda.

5 kommentarer:

  1. Teknik i all ära, visst är det en väg att gå.
    Men det finns också en mycket enkel väg att gå som alla människor kan välja,och då menar jag verkligen ALLA.
    Sluta med denna helt sjuka överkonsumtion av precis allting, snacka om att tära på jordens resurser med klimatproblem som följd.
    Jag tycker fruktansvärt illa om detta eviga slit och släng.
    Skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta, men det får bli en annan gång!
    Ha de!

    SvaraRadera
  2. Om det vore så enkelt. Men då ser vi det ur väst-perspektiv. Visst, vi kan väl halvera våra utsläpp genom att minska konsumtionen. Men det räcker inte. Vi kommer få säga till herden i Sudan att han inte kan räkna med att ge sina barn mat i fortsättningen heller. Det går inte att predika miljöpolitik för svältande magar. Det finns 1,5 miljarder kineser som vill köpa sig en bil och skaffa sig en platteve precis som vi. Och varför skulle de inte? Det är väst som har ställt till det. Även om VI minskar slit och släng så räcker det inte långt när vi blir 9 miljarder. Så det enda vi kan göra är att utveckla oss ur problemen som vi gjort förr.

    SvaraRadera
  3. Där tror jag du verkligen har rätt i det du skriver! Den moderna människan vill inte göra avkall pà sin moderna standard!

    Men jag tror vi var lyckligare när livet var enklare utan all modern teknologi, fast vad vet jag som sjuttiotalist.

    Bonne Année, Maria de Suède ( Aftonbladet : Rovdjurens Värld )

    SvaraRadera
  4. ja, fast vi måste också betrakta det ur utvecklingstaternas perspektiv. Det ser än värre ut för dom.

    SvaraRadera