Det är 100 år sedan vi hade Storstrejken 1909. Vi läser i Wikipedia:
Storstrejken 1909 var en arbetsmarknadskonflikt i Sverige som pågick mellan den 4 augusti och den 4 september 1909. Det var de svenska arbetsmarknadsorganisationerna SAF:s och LO:s första stora arbetsmarknadskonflikt.
Den pågående lågkonjunkturen pressade många företag och SAF önskade därför lönesänkningar. För att få igenom sitt krav lockoutades 80 000 anställda inom textil-, sågverks- och pappersmasseindustrin. Detta fick LO att svara med strejk över alla områden – en storstrejk där endast sjukvård och andra viktiga funktioner undantogs. Som mest var omkring 300 000 uttagna i strejk över hela Sverige. Förlusterna för arbetsgivarna beräknades vara omkring 25 miljoner svenska kronor.
Strejkkassorna var små och facket var efter en månad tvungna att avbryta strejken, något som ledde till massavhopp av medlemmar. LO förlorade nästan hälften av sina medlemmar; några av dem gick med i det nybildade SAC, en syndikalistisk fackförening. Dessa menade att ledningen i LO hade skött strejken halvhjärtat och enbart inlett den för att stävja medlemmarnas mer radikala hållning. Arbetsgivarna tog även chansen att göra sig av med cirka 20 000 arbetare, vilket även det bidrog till massavhoppet från LO då arbetarna var tvungna att gå ur för att få tillbaka jobbet. Även utvandringen från Sverige ökade som en följd av strejken. Totalt varade strejken i cirka fyra månader. Nederlaget i storstrejken bildade i sin tur en viktig bakgrund till Saltsjöbadsavtalet 1938.[1
Jag tror det är dags att ta tillbaka positionerna!
Nu är det också ett år kvar till valet. Nu är det dags för de som kallar sig våra företrädare att visa att de menar allvar annars måste det till ett nytt parti. Det måste till ett nytt parti av politiker som inte ser sin egna välgång gå före massan. Vi måste också på detta vis hedra dom som for illa 1909 för att VI skulle ha det bättre, vilket vi nu har förlorat genom vår likgiltighet.Och det är nog så att det är dags för en ny Storstrejk för att visa vår skärpa. Ingen politiker med stora ersättningar känns trovärdig i sammanhanget. Inga Vanjor, inga Monor, inga politikerbroilers med karriären som största drivkraft ska göra sig besvär. Inte förrän total avbön görs.
- En total översyn, revision och reduktion av förmåner och ersättningar skall krävas.
- Krav på vettig Försäkringskassa, A-kassa, vettiga anställningsvilkor.
- Bättre skydd för småföretagare.
- Ett vettigare bank- och finanssystem.
Hela samhällssystemet behövs ändras, så som vi har det nu fungerar inte i längden. Jag håller fullständigt med dina åsikter :D
SvaraRaderaSå är det men vi måste hitta en ledning...
SvaraRaderaDet måste komma en förändring och jag är kanske naiv men jag tror att den kan komma ur folkdjupet. Det finns inte nervösare människor just nu än politiker som står inför ett riksdagsval och det finns inga som är mer konfliktvilliga än journalister i samma läge.
SvaraRaderaKan vi nå så långt att journalistgruppen ser möjligheterna i våra krav så börjar vi närma oss det "självspelande pianot"! ;-)
Blev rekommenderad att kolla in din blogg av Anybody..Nu har jag gjort det och kommer att återvända, var så säker..
SvaraRaderaSka skrolla igenom dina tidigare inlägg också:))
Vad det gäller detta inlägget så kan jag inte annat än att hålla med dig..En helrenovering är vad som måste ske..På alla plan...
S.O.T.D.
Till Anybody:
SvaraRaderaFinns det inga journalister som läser deras egen blogg? HALLÅ AFTONBLADET - VAR ÄR NI??? HALLÅ???
Till S.O.T.D.:
SvaraRaderaVälkommen hit! Hoppas du hittade något läsvärt i de andra inläggen också. Jag tror också att det finns politiker på lägre nivåer som håller med oss men inte törs säga något eller finner det hopplöst att försöka gå mot strömmen. En helrenovering är nog rätt uttryck för vad som krävs - ett förbaskat bra uttryck för övrigt. Det låter positivt som ett rum som luktar och ser fräscht ut med ny ljus färg.