måndag 5 juli 2010

Jag tror jag ska bli kriminell...

Jag har levt ett ganska bra liv fram till nyligen. Jag har haft en bra lön och rest runt världen och sett mig omkring, både privat och i tjänsten. Jag har mött aktning och respekt under många år. Jag har uppfostrat två fina barn som står på egna ben. Jag har sett mig som och fått bekräftad av andra att jag faktiskt är ganska smart och bildad.
Jag håller på att starta något nytt, jag vet inte hur det kommer att gå och skall förnedras ett tag av myndigheterna för att kunna lyfta startaeget- bidraget.
Annars är jag arbetslös 56-åring som enligt arbetsmarknaden, är gammal och inte duger någonting till, längre. Är förbrukad och helt talanglös när man är över de femtio, har jag förstått.

Men jag tänkte idag:
Eftersom jag har en viss begåvning när det gäller att övertyga och troligtvis fortfarande har några mindre dementa hjärnceller (trots rekryterarnas idéer), så skulle jag väl kunna bli bedragare. Inte privatpersoner - men staten skulle jag väl ändå kunna blåsa på något sätt så att det inte drabbar någon enskild individ. Antag då att jag lyckas hålla på ett tag tills jag blir 65 år, skrapa ihop några miljoner och leva på någon varm ö söderut.
Sen kan man avslöja sig när man börjar bli krasslig - jag menar om man ändå inte kan röra sig och ingen har tid att ta ut mig i friska luften - vad spelar det då för roll om det är lås på dörren eller ej? Det låsta rummet har nog bättre mat, dessutom. Där är det nog inga äckliga plastlådor som åkt lastbil i tio timmar.

Min sambo jobbar inom åldringsvården och hon får ångest när hon tänker på att även hon blir gammal.

Så, egentligen vad spelar det för roll. Jag har ju ändå antagligen blivit blåst av staten på mina pensionspengar. Så vad har jag att förlora OM jag valde den BREDA vägen???

6 kommentarer:

  1. Det är egenligen hemskt .. men jag tycker det ligger någonting i det du skriver. Det känns logiskt och rimligt på något skruvat sätt och eftersom jag tror att jag kan vara till hjälp och komma med bra tips när det gäller din målgrupp .. så, ja .. varför inte??

    Trist bara att det inte finns fängelser för familjemedlemmar och bekanta .. vi kanske borde strida för det i nästa valrörelse innan vi sätter igång??? ;-)

    .. eller tror du något av de nuvarande regeringsalternativen nappar på den idén?

    SvaraRadera
  2. Jag tror inte dom nappar, men med nuvarande regler för permissioner och frigång så blir väl inte det något problem. Dessutom får man väl "färdtjänst" med Kriminalvårdens bilar, vilket med all sannolikhet är bättre och punktligare än "SAMRES" och andra Färdtjänstväxlar...

    Om man tänker rent samvetsmässigt - bankerna får miljarder med jämna mellanrum - vad skulle då mina miljoner spela för roll?

    Visst är det skruvat - men väldigt logiskt. Men alldeles för djupt oärligt för mig. Men så är jag inte i finansbranchen heller.

    SvaraRadera
  3. Tror inte dom nappar :-D. Visst är det skruvat. Det finns ju permissioner och frigång när man vill träffa barnen. Kriminalvårdens bilar är nog punktligare än SAMRES och andra Färdtjänstväxlar, dessutom.

    vad spelar mina miljoner för roll när finansbolagen pressar staten på miljarder med jämna mellanrum. Fast jag är nog uppfostrad till att leva på ett ärligare sätt - antagligen Luthers fel, så det blir inget...

    SvaraRadera
  4. Alla regeringar skiter i detta. Familjemedlemmar - Ja det får väl bli på permissionerna då...

    SvaraRadera
  5. Ideen är inte dum alls hur hemskt det än kan låta. Skulle du som kriminel åka fast så kan du skaffa en fin examen också och bredda den du har. Du har alla rättigheter att studera vid vilket universitet du vill och vad du vill.Dina ekonomiska förutsättningar är också mycket bättre då du slipper ta lån och leva på nudlar. Oops nu tänkte jag fel igen - du får varken studielån eller bidrag där ute ,du är för gammal. Du passerade bästföredatum när du fyllde 50. I been there - jag tror att snöret eller demendlinan dras där. Kommer du på något smart så meddela gärna mig om du behöver en kompanjon.

    SvaraRadera
  6. Samtidigt tänker jag på Litorin och andra som är "på toppen av ålderstrappan". Mina barn är vuxna och sambons också - vi femtioplussare har bara oss själva att tänka på. Då borde det väl vara en attraktiv grupp då vi är de friskaste och ses som förr i tidens trettioåringar. Men på arbetsmarknaden är det tvärt om - där åker den fikativa demensgränsen ned i åldrarna, samtidigt som vi ska jobba längre.

    På något sätt ligger det mer logik i mitt kriminella resonemang än de verkliga förhållandena.

    SvaraRadera