Amöbors livsåskådning och Ramadan

Jag känner en viss uppgivenhet över hur saker och till är just nu.
Det är märkligt hur ett samhälle förändras till att vara fullständigt känslokallt och penningorienterat. Jag läser om kravaller i förorterna, jag läser om ett välfärdsystem som inte är värt namnet med en cynisk Försäkringskassa och A-kassa. Jag läser hur de fattigare blir fattigare och de rika blir rikare. Jag läser om en finanskris byggd av kortsiktiga vinstintressen. Jag läser om att vi ska ha våra pensionpengar som någon sport och tävlan om pengarna, utvecklat som någon form av lottosystem. Jag läser hur alltihop ska skyddas av en starkare, mångtaligare och mer välutrustad polismakt, vilket kommer behövas för att kväsa de allt fler som tappat tron på samhället.

Men allt är beroende på människors attityder och syn till sig själva och sin omvärld. Länge har vi matat våra barn som nu vuxit upp, till en syn på sin omvärld, med dokusåpor, dallas-attityder. Något som ibland benämns som ett amerikanskt inflytande med plastattityd, helt baserad på rå egoism och kapitalism.

Men efter att ha rest och träffat många amerikaner och faktiskt kommit dom inpå livet, är min uppfattning lite mer nyanserad. det är inte alls som här i Europa och Sverige.

I presidentedens slutkläm kommer "so help me, God". Det låter svulstig och pompöst i våra öron, men har faktiskt en innebörd för de flesta amerikaner. För, dom är inte helt sekulariserade, utan berättar gärna om sin tro. Nu kanske den inte helt överensstämmer med vår tro på hur religionen ska uppfattas, med abortmotstånd och dödstraff, men fortfarande finns de kristna värderingarna med "Den barmhärtiga samariten" och övriga olika bilder av att dela med sig till de mindre bemedlade. det finns ju i de flesta kyrkor. Den råa egoismen och kapitalismen är ändå nyanserad med kristna värderingar om ett humant samhälle, även bland de mest konservativa grupperna. Skillnaden är att de tror på välgörenhet, vilket vi gärna betackar oss för.

i den svenska kulturen och i övriga Europa med en kultur influerad av kristendom och senare, den socialistiska värderingsskalan har nyliberalismen inte något av detta. De gamla, sedan urminnes tider härskande kristna värderingarna byttes på många håll i en sekulariserad socialism som sedan försvann. Nu råder den rena råa egoistiska kapitalismen utan några inslag av någon filosofi eller livsåskådning alls. Det är snarare samma tanklösa levene som amöbans tankevärld i förhållande till omvärld och föda. Vi har alltså tagit till oss dokusåpor, Coca Cola och Dallas-värderingar utan att ta till oss det som kanske kunde väga upp en del av denna råa nyliberalism.

P1 är en intressant kanal. Härom dagen berättade en ung muslim om den pågående Ramadan med fasteperiod. De börjar fasta i tonåren. den här killen berättade att han inte förstod varför man överhuvudtaget skulle utsätta sig för detta, så han frågade sin skriftlärde farfar. Farfadern berättade att det bland annat var ett sätt för för att förstå hur det var att vara utan mat och vatten som många utsatta kunde vara och sen uppskatta maten som givits dem efter fasteperioden.

Det verkar ju på sätt och vis klokt. Men det får mig att tänka på Monor och Vanjor som kan simma runt i sina arvoden. Hur kan de någonsin till fullo förstå en utförsäkrad trebarnsmor? Hur ska de kunna sätta sig in i situationen och lidandet? Kanske de skulle behöva en Ramadan för att förstå? Eller kan det vara så att de också anammat amöbans livsåskådning och deras egentliga tankesätt är mest beroende på vilken väg till framgång som är mest lönsam?

Jag har också tidigare hävdat att det numer inte finns någon etik kvar - eller rättare sagt etik har blivit samma sak som lagtexten. Vad är lag? Jag tror att lag är något som säger "Hit men inte längre". det är ingen rekommendation, mer den kantiga bergfasta gränsen för vårt beteende mot omvärlden. Etiken är däremot de regler som vi rekommenderas leva efter och förmodas vara strängare än lagen, men på ett mer mjukare och heltäckande sätt. Lagen blir då amöbahjärnans levnadsregler - inte av etiska skäl utan av ren självbevarelsedrift så man inte far illa - i övrigt kan man göra som man vill eftersom det inte blir några följdverkningar, eller hur?

Hur ska folket med bakgrund från Rosengård tolka det bemötande de får från myndigheterna? De bemöts med lagstadgade regler och den etik de fått hemifrån tycks inte gälla här. När de inte känner att de är delaktiga eller bara möts med rå lagtext från myndigheter, vilket också är våld - hur ska de annars få utlopp för sina aggressioner om inte genom stenkastning på de symboler för makten som de omges av? De har kanske inte förmågan att reagera med skrivelser, jurister och politiska aktioner, men reagerar mot det ekonomiska och sociala våldet de har utsatts för. Sätt in lite mer poliser så kanske de lär sig uppföra sig.. tänker man inte så?

För, A-kassan och Försäkringskassan och övriga myndigheter har anammat amöbans livsåskådning, där standardsvaret är "vi följer bara våra bestämmelser. Likt andra förtryckarlakejer genom historien och under t.ex. Nürnbergsprocessen, använder man ursäkten "Vi lydde bara order" och ser sig själva som offer. Sen tiger vi övriga stilla, tittar bort och låter det hela fortgå. Vi låter det fortgå ända tills vi själva blir drabbade. För, vi blir inte sjuka, arbetslösa eller gamla och kommer alltid kunna stå på egna ben, eller hur? Systemet bygger ju på att det hela tiden finns en fast övertygan om att just jag aldrig kan hamna i en situation där jag behöver hjälp. Jag kommer aldrig bli en av systemets "fall-outs", därför tycker jag det hela är förträffligt, för skatten minskar ju.

Det mest tragiska är att även (S) tog till sig detta synsätt under Persson. Allt som nu pågår av orättvisor, grundades under Perssons tid. Därför törs inte (S)-politikerna reagera fullt ut med risk att själva hamna i skottlinjen om man kritiserar för hårt. Därför krävs en ny organisation, nya idéer som kanske inte heller följer någon vänster-högerskala, utan följer traditionell etik, empati och hjärtats röst. Vi kan inte längre vända bort blicken, tänka att vi inte har tid att engagera oss och låta amöborna styra oss.