Torsksyndromet

Jag tycker klimatmötet i Köpenhamn ledde till insikter om vad som inte är möjligt att komma överens om - det var en framgång. Miljörörelsens gamla beprövade asket-tänkande fungerar inte.

Det här känner ni väl igen?:
Först skriker miljörörelsen att torsken håller på att ta slut. Sen görs det utredningar. Efter det kommer politikerna och förhandlar om fångstkvoter. Ingen vill göra inskränkningar av det egna landets kvot utan det förhandlas i det oändliga, tills en dålig kompromiss kommer till stånd. Vidare hittar varje land på sätt att komma runt avtalen och sen hittar varje fiskare på sätt att tjuvfiska. I slutänden blev det inte mycket mer än en tummetott och torsken fortsätter att minska.

På samma sätt har man i Köpenhamn försökt förhandla om utsläpp. Men här kom man inte längre än till politikernas förhandlingar, sen blev det stopp. Varför?

Jo, det är alldeles för komplext för att begränsa rakt av. Man kan inte slå sönder människors materiella standard eller grusa förhoppningar om materiell standard utan att man avundsjukt kommer titta på någon annan grupp och känna sig oförättad. Det kommer bara leda till konflikter. Så är det bara.

Det kommer dessutom att minska det ekonomiska utrymmet för alternativa klimatvänliga lösningar.

Hoppet står endast till en enad teknologisk utveckling i ett krigförande läge mot den gemensama fienden och jag tror envist på att det är enda vägen - den enda positiva vägen. En klimatteknologisk konferens med Forskare/Politiker är mer relevant, där i-länderna bidrar med stora utvecklingspengar och får betalt efter resultat från en gemensam pott baserad på BNP, som då fastställs på mötena.

Sen kan vi begränsa utsläppen i en positivare anda.

Miljörörelsen - vår tids flagellanter?

I ett tidigare inlägg nämnde jag att miljörörelsen hela tiden ser det naturligt att vi ska sänka nivån på vårt levene. Jag tror inte det är möjligt. Anybody var också inne på det. Men det är ett enda stort tankefel. Jämför med Wikipedias beskrivning av flagellanter. Vi ska plåga oss ur miljökrisen, det är bara en variant på samma tankegångar.

Men allt baseras på traditionell teknik och oljeindustrins tänkande om obegränsad tillgång på energi. Vad vi egentligen har gjort är att utnyttja hundra miljoner års lagrade solenergi och släppt loss den, istället för att utnyttja energin som ges till oss varje dag. Men nu är det ett oundvikligt stopp för det och vi kan inte gå tillbaka. Det blir inte ens ekonomiskt för någon att fortsätta i samma banor. Men kruxet är att ingen vill dra ned, utom på pappret. Den fattige herden i Sudan kommer inte acceptera att hans hopp om att få en bättre tillvaro ska grusas, än mindre kommer börsvalpen på Wall Street acceptera att standarden minskar.
Det är inte möjligt att ena världen runt nedmonteringar av välfärdssystem, eller att klippa av utvecklingsländers hopp på välfärd och teknisk utveckling. Då kommer vi brottas med Köpenhamnsavtal som ingen vill skriva på, ända tills det blir försent. För så länge vi strider om vem som ska dra ned på vad och hur mycket, så sker inga större framsteg. Ekonomierna kommer inte fungera och stridigheterna ökar.

Det är då bättre att lägga pengar och komma överens om att lägga pengar på teknisk utveckling. För det kan man då också se ekonomi i, som vilket utvecklingsprojekt som helst. Jag är och förblir teknikoptimist. Nöden är uppfinningarnas moder och om förhållandevis lika mycket resurser läggs på utveckling som det gjordes under sista världskriget - ja, då kommer allt att lösa sig. Då kan vi åka bil, prata i mobiltelefon, värma våra hus och åka på semester till Kanarieöarna varje år. Då kanske till och med medelsudanesen kan köra bil och flyga på semester till Sverige.

Så miljörörelsen, släpp in tekniken i tänket och sluta tvinga oss att bli flagellanter.

T.e.x. vad händer om vi lägger lika mycket resurser på det här, som vi gör på missiler i världen?
Artificiell Fotosyntes

mer åskådligt här:

polarisering

I torsdags sände TV4, "Mammas pojkar" och SVT sände nobelfesten med presentation av nobelpristagarna. Det måste vara de maximala motpolerna ifråga om intellektuell nivå på programmen... Jag var förpassad till datorns SVT Play...

Jeeves och Yoda

Jag har förstått att anledningen till att man sitter och kör bulle är att man är FÖR GAMMAL. Det är inte intressant att anställa en femtiofemåring - man är helt enkelt gammal, gaggig och besitter onödig erfarenhet som också är FÖR GAMMAL i den branch man tidigare varit i! Mellan femtio och döden, som sannolikt inträffar vilken minut som helst.

Ibland sitter unga chefer och diskuterar någonting i bilen med högdraget,självsäkert utseende, såsom bara ungtuppar kan. Grejen är att det händer att jag har svaret på frågorna, men sitter tyst och rattar utan en min. Nån gång, som när någon hade problem med betalning till ett speciellt land (två jurister diskuterade) berättade jag hur dom skulle göra samtidigt som dom fick kvittot. Jag kunde inte bara låta bli.
Som jag sagt tidigare - ibland känner jag mig som en blandning av Jeeves och Yoda...

Är jag synsk?

I förrgår stod jag på Wollmar Yxkullsgatan, precis bakom en bergsborrningskompressor och väntade på körning. Jag började fundera på hur dom kunde hålla reda på alla tunnlar med tele, avlopp och annat som finns under stan när dom ska borra för bergvärme. Tunnelbanan borde ju dessutom gå härunder. Sen läser jag detta idag, just nu...

VÄSKAN - en symbol för välfärden.

Hittade den här bilden på Tradera. Vet ni - jag kopplade den till SAAB och Ericsson på något sätt. Varför då?
Pappa hade en sådan. Jag kommer ihåg hur jag varje kväll såg honom komma hem från bygget. Svängandes med Väskan kom han med fasta snabba steg, hungrig efter en dag på jobbet. I väskan fanns varje dag, en termos av den gamla plåtsorten med räfflad yta, träkork och glasflaska. Där fanns en matlåda i aluminium, full av bucklor och kaviteter. Samt en Kornett lättöl. Väskan luktade kaffe och betong.

Alla hade en sådan, alla som jobbade och hade matlåda. Oavsett om de jobbade på Skånska Cementgjuteriets bygge som farsan med sitt förnämsta redskap, najtången, där valkiga, spruckna fingrar hade slitit handtagens stål efter hundratusentals knutar av najtråd runt armeringsjärnen - eller gjorde annat.



Exets farsa stod stod vid en svarv på Primus och tillverkade delar till det berömda köket, ett världspatent som senare kopierades. En uppfinning från 1890-talet som spreds över hela världen. Han hade också en sådan väska, den stank skärolja.

Gubbarna på SAAB, Volvo och Ericsson hade sådana. Väskan är för mig symbolen för trygghet, välfärd, Saltsjöbadsanda och hårt arbete. Naturligtvis vet jag att världen ser annorlunda ut idag, men har vi svikit Väskan och hur skulle vi gjort istället? Vad kan vi lära oss av väskans bärare och har dagens uppstickare i Kina liknande väskor? Varje gång vi pratar om lön och villkor pekas det åt öst - men de är ju på väg dit vi var med sina väskor och vi är på väg ifrån. Är det kanske bättre att vi också möter österlandets väskbärare, på väg från bussen till middagsmaten. Rätt som det är kommer någon att peka åt ett annat håll, både i Kina och Sverige och hänvisa till någon annans sämre villkor att referera till som konkurrent när vi kräver förbättringar...

Varför ska man alltid kasta ut barnet med badvattnet?

Vi har för några år sedan påbörjat en kamp mot en fiende som hotar att dränka våra kuststäder, hotar att skapa torka och och svält för miljarder människor, radera ut städer med stormar m.m. över hela världen och med konsekvenser vi ännu inte kunnat räkna ut och förutse.

För sjuttio år sedan började ett krig där två stora allianser försökte förgör varandra. Det varade i sex år. Under denna tid var människorna extremt innovativa. Man utvecklade nylonet, man lärde sig styra raketer, man utvecklade jetmotorn, man preparerade uniformer med DDT (nåja, kanske inte så bra, men ändå en innovation). Man utvecklade radar, man lärde sig utföra kontrollerad klyvning av atomer m.m. Antagligen så påbörjades utvecklingen av transistorn och penicillinet.

I Uppdrag Granskning diskuterades transportsystemets inverkan på koldioxidutsläppen. Hur man än vred och vände på det så skulle utsläppen inte minska märkbart. Miljöfolket säger ju då att man måste minska biltrafik, flygtrafik och annat. Som vanligt är miljörörelsen beredd (i alla fall på pappret) att klä världens medborgare i aska.

Vad har egentligen ändrats i transportsystemet? Jo, man har infört etanol på bekostnad av spannmålspriserna och egentligen inte ändrar förbränningen av fossil med gödsel och transporter. Man använder biogas som inte lär räcka till allt. Men fortfarande är verningsgraden c:a 25procent. D.v.s. om vi eldar fyra hektar sockerrör, så är det bara en hektar som får hjulen att snurra, resten värmer vi bara luften med.

Nu måste jag ge Andreas Carlgren en eloge för att han står emot och låter sig bli kallad "teknikoptimist". Tydligen ett nytt ord, men jag ingår gärna i den kategorin. För, kunde man göra så mycket på sex år, kan man nog hitta ett sätt att driva våra fordon på ett vettigt sätt. Egentligen har principerna för framdrivning inte ändrats särskilt mycket sen förra sekelskiftet.
För kommunikationer är samhällets blodomlopp och är fredsbevarande och får människor att mötas och förstå varandra.

Ska vi applådera sunt förnuft?

Ja-men-vad-f-n-är-detta????
Nu ska vi tycka att det är jättebra och imponerande att svårt sjuka och döende inte ska behöva söka jobb. Det är utveckling det...jajamänsan. Det är så imponerande att man håller presskonferens om det på regeringsnivå.

För det första kan man ju undra om inte det sitter mekaniska robotar på FK som utan urskiljning följer regler och bestämmelser till punkt och pricka. Skulle DU min läsare sätta Din underskrift på ett sådant beslut? Eller skulle du ha modet att bara vägra? Var går gränsen för vanlig anständighet? Skulle du också stängt dörrarna till gaskamrarna med ursäkten "jag lyder bara order"?

En sådan här insikt från regeringen kräver total avbön, utan några kommentarer. Avbön, ursäkt och kompensation till de drabbade med alla kostnader för överklaganden betalda är det minsta man kan begära. en presskonferens är väl en lindrig väg att komma undan.

Tänk om någon för tio år sedan hade sagt att detta är utveckling. Men socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson, livet är föränderligt. Det behöver faktiskt inte vara så långt borta för dig heller. Allt är föränderligt och allt kan ändras från grön kvist till djupaste misär....